Jag hade som vanligt vilda diskussioner med mig framtida svärson. Han är en riktig liten skitstövel och får tom mig att tappa fattningen emellanåt. I lördags drev han med mig så BagLady kved av skratt och tårarna rann. När han kallade mig tant, så fräste jag att 'Passa dig du din lilla skit', hytte med näven och trodde jag satt med segern i hand. Då ler han stort, sätter händerna i sidorna och lägger huvudet på sned.
-Vaddå? Ska du hämta handväskan och slå mig med nu, eller??
Förgjordade onge, vad han ska få!
Jag ska bara... eh... ska bara.... komma på nåt!
På söndagmorgonen då BagLady och jag började ta oss ur sängen, så märkte vi att det bara var fem barn i huset. Två fattades!
Tur det var de två äldsta, så vi inte behövde få panik. Eller skulle vi ha fått det, kanske...? Vi hittade dem iaf i ena hundgården. Gosandes. Ja, med hunden, dårå!







