Det var en ganska tystlåten MellanMyra, men desto bubbligare LillMyra, som gick till skolan idag. Och en
fasligt bestämd MyrMormor. Hon tog inte alls morgonens skämt - om att hon inte behövde följa med - med något direkt tillötesgående leende, utan blängde snarare så jag knappt vågade andas under resten av frukosten. Jag förstår inte... Hon har kraftiga brister i humorfacket, tror jag minsann.
Men säg den glädje som varar för evigt. Moahahaaa.
Klockan nio var det samling i respektive klassrum, och kvart i tio var LillMyra så varm i kläderna att hon tyckte MyrMormor kunde gå hem till Prinsessan...
Själv fick jag hålla MellanMyra sällskap ända fram till lunch, och knappt gå hem då heller, och det har jag påpekat flera gånger idag. Lite ska hon väl tåla, MyrMormor'n!
Klockan ett var det iaf en stolt - och återigen en bestämd - MyrMormor, med Prinsessa i koppel, som stod utanför grindarna till skolan och tog emot två hoppandes och skuttandes små SmåMyror. Båda två har funnit nya kompisar och ser faktiskt fram emot morgondagen.
Das MyrMamma kan äntligen andas ut!