Imorgon smäller det. Svensk skolstartspremiär för SmåMyrorna. Och för mig. Och på ett sätt för MyrMormor. Hon har tagit ledigt från jobbet och är fasligt bestämd i sitt beslut att följa med.
Det är nästan lika viktigt för MyrMormor som för mig, att få vara på plats första dagen i den nya skolan. För vet ni... Hon har missat en skolstart, och det grämer henne fortfarande. Jag får det kastat i ansiktet både titt å tätt. Hon är en långsint jäkel!
För, ser ni, när vi precis hade flyttat och jag skulle börja ettan i min nya skola, så hade söta MyrMormor tagit ledigt från jobbet. Klart hon skulle följa sin dotter till skolan. Allt var ju nytt, och såklart att jag behövde henne där. Eller...?
MyrMormor gick upp på morgonen och gjorde sig iordning tillsammans med mig och när det så var dag att sätta på sig skorna så gjorde såklart hon det också. Men då protesterade jag. Vilt.
Och vann diskussionen.
Alldeles ensam spatserade jag den knappa kilometern till min nya skola och stackars MyrMormor stod - troligen än mer - ensam kvar i hallen och undrade vad hon nu skulle hitta på resten av dagen.
Vad hon fördrev tiden med, vet jag inte än i dag, men då det borde vara dags för mig att komma hem igen och så inte var fallet, så började hon bli orolig. Rejält orolig.
Min mobil kunde hon ju inte ringa, för den fick jag först en tio år senare, och inte vågade hon lämna huset heller, om jag nu skulle dyka upp. Så där satt hon (vandrade, snarare, kan jag misstänka) och visste varken ut eller in.
Då jag så slutligen äntrade dörren så möttes jag av en ganska hysterisk mor, som på ett relativt fint sätt undrade var i h-vete jag hade hållt hus. Och jag svarade lugnt att då jag ändå var i skolan på inskolning så passade jag på att gå till fritids och inskolas också, för där skulle jag ju ändå gå då hon började jobba igen....
MyrMormor kommer inte missa morgonens skolstart för allt i världen. That I can promise!
Det finns ett
skyddat inlägg.
