Ett steg på väg.

Ibland får man liksom massa svart på vitt, och hur väl man egentligen visste hur det låg till och hur not förvånad at all man egentligen blir, så är det ändå jävligt svårt att ta.

Men jag tar av skygglapparna nu. En gång för alla. Skrämmande - absolut - men ändå fan så skönt att komma till insikt.

Att minnas med glädje

Bara för att han inte finns kvar, så betyder ju inte det att inte finns kvar. Om ni förstår vad jag menar. Tomrummet han lämnade efter sig, håller vi på att fylla med så många roliga minnen som vi bara kan. Och det är faktiskt inte alltför svårt!

Tänkte tom att jag kunde dela med mig lite. Av en av de absolut roligaste händelserna under hans sista år:

Det var ett himlans liv vid puben nedanför GammelMyrMorfars och GammelMyrMormors lägenhet för ett tag sedan. Ett sådant liv så att GammelMyrMorfar efter ett tag bestämde sig för att sticka ut huvudet genom köksfönstret och tjuvkika lite.

Det skulle han inte ha gjort.

Tanten i lägenheten ovanför tyckte också det var ett himlans liv, och öppnade även hon köksfönstret. Men inte för att tjuvkika lite, utan för att kasta ut en hel skurhink med vatten!

Som en dränkt katt drog GammelMyrMorfar raskt in huvudet - och fnittrandes och muttrandes, så kilade han in i badrummet och torkade av sig. Alltmedan GammelMyrMormor undrade 'vad i hela friden det var som försiggick'.

Detta kunde varit slutet på det hela, skulle man ju kunna tro. Men nyfikenheten om hur blöta de där nere på gatan hade blivit, fick GammelMyrMorfar att återigen sticka ut huvudet genom köksfönstret.

Det... eh... Det skulle han inte ha gjort.

För under samma tid som det tagit honom att torka av sig, så hade tanten ovanför hunnit fylla på skurhinken med nytt vatten...

Och hela scenariot upprepade sig en gång till!

Med vattnet drypandes från huvudet så for GammelMyrMorfar återigen in i badrummet. Och han hade nu fått nog av utelivet och gick och satte sig i soffan istället. Men både han och GammelMyrMormor hade fått sig ett gott skratt iaf.

Veckan efter var det återigen ett himlans liv utanför puben. GammelMyrMorfar deklarerade bestämt att han minsann inte alls tänkte sticka ut huvudet och kika. De fick väsnas bäst de ville där nere på gatan. Då log GammelMyrMormor och traskade ut i köket för att tjuvkika lite.

Och mycket riktigt. Det skulle hon såklart inte ha gjort.

Någon kalldusch fick hon sig inte, men däremot vänder sig ett par av partynissarna uppåt och vrålar i högan sky att:

-Glo du, kärringdjävel, men kasta för fan inget vatten på oss!!!

Och med sådana minnen så förstår ni ju att tom jag har svårt att vara ledsen då jag tänker på morfar.

Sträck på sig, för sjutton!

Jo, det är vad jag ska göra nu. Jag ska sträcka på mig. Och det ordentligt.

Inte ens jag orkar med mig själv just nu, så hur ska då andra kunna göra det? ;)

Era kommentarer i förra inlägget har lockat fram både leenden och tårar, och jag har kommit fram till att, även om NI skulle klara er utan MIG, så skulle inte JAG klara mig utan ER.

So.

Blogging it is. You better be prepared.

Många bäckar små. Och stora.

Det har hänt så jäkla mycket den sista tiden. Lite väl mycket.

En del vet ni om. Lite mer vet ni med lösen om, och ytterligare lite till vet ni som ringer/träffar mig om.

Det är som sagt en hel del som hänt, och jag har tappat fotfästet lite. Min blogg är ingen negativ ventilation, och det är därför jag skrivit väldigt sparsamt det senaste, och nu har jag helt plötsligt svårt att komma igång igen...

Jag vet inte. Jag har tappat mycket av min 'bloggidentitet' genom flytten. Det här har ju alltid varit min utlandsblogg, på något vis, och nu har jag gått från 'lyxhustru' (nåja) i utlandet till arbetslös, ensamtående och inneboende hos min mamma. Det sätter sig på självförtroende och humör och föder tom en hel del destruktivt tänkande...

Jag vet som sagt inte.

Vad säger ni. Finns det några kvar som vill läsa mer om MyrStacken? Den svenska MyrStacken. Om SmåMyror och Prinsessa. Om MyrMormor och hästar? Om Myras färd mot.. tja... inte vet jag. Det får väl tiden visa.

Men vad säger ni?

Pausar

De skulle som sagt bara hämta lilla Betsy...

Jag kan inte smälta det riktigt.

Tar en liten paus, tror jag.

Från allt.

Behöver rensa tankarna.

Ge mig några dagar.