Liten och trött

-Titta inte! påminde LillMyra bestämt.

-Men jag ska inte! svarade jag lika bestämt.

LillMyra, serni, älskar att 'överraska' mig med att alltid veta vilken busshållplats vi ska av på. Och för att det ska bli en överraskning så får jag ju inte råka se när hon trycker på stoppknappen. Helst ska jag inte titta ut genom fönstret heller, då hon kommit på att jag faktiskt känner igen mig och vet var vi är, utan att behöva läsa i bussen vad nästa hållplats heter.

Hon har vrålkoll nu. Vet vilken busshållplats som är vid GammelMyrMormor, vid dansen, vid judon, vid badet, vid skolan, vid MyrMormor...

Och jag sitter brevid och låtsas som om jag inte har en aning om var vi är.

-Du tittar väl inte. sa hon igen, då vi satt på bussen på väg hem från judon, och det var mer ett påstående än en fråga.

-Neej, jag tittar inte. sa jag lugnt.

...och suckade tyst då vi åkte förbi hållplatsen vi skulle gått av vid.

-Hörre LillMyra. sa jag.

Ingen reaktion.

-Du...? sa jag ock knuffade henne lite lätt i sidan.

Ingen reaktion.

-Men snälla LillMyra. Svara mig.

Hon knölsov. Kvart över sju. En måndagkväll. På bussen.

Jag tror hon var trött...

Lite annorlunda

Så satt jag där i godan ro. Läste min bok och sneglade emellanåt på LillMyra lite sådär nonchalant över bokkanten.

Plötsligt sa det 'knäpp' och under de nästkommande tio minuterna så var det ett fasligt fnittrandes och tramsandes. Och milt uttryckt en annorlunda träning.

Ingen visste var proppskåpet satt, och det enda jag hade koll på var ena nödutgången. Men sånt är bra att veta, har jag hört.

Man får inte...

...ha för långa tånaglar eller vara smutsig om fötterna, då man tränar judo. Det vet hon, min lilla judoka. Men det där med hur och var och varför.... det är vi inte riktigt lika överrens om.

Jag menar. På köksbordet. Iförd cykelhjälm...

??

This is today

LillMyra hostar så det låter som om lungorna ska komma utfarandes. Hon får vara hemma idag, och vi har precis satt oss i soffan med varsin kopp te och varsin laptop i knät. Här ska socialiseras, minsann, för det är väl så man gör, nu på 2000-talet...!

När teet är urdrucket så ska Prinessan få lite uppmärksamhet. Hon ser inte direkt fram emot det dock. När jag ställde fram schampooflaskan, klotången och avmaskningstabletten... tja.. då gömde hon sig bakom MyrMormors säng, och där ligger hon nu och vägrar att ens lyfta på huvudet då jag pratar med henne. Hon blir liksom bra stel.

Hon som var så glad och lekfull alldeles nyss, då vi var ute och for. Jag förstår inte hur hon kan ändra humör sådant...

Fingervantarnas tid

Jag har under alla år köpt hem fingervantar och förklarat för SmåMyrorna att de är till för att värma fingrarna.

SmåMyrorna har under alla år fått mig att tvivla på om det är det som fingervantar verkligen är till för...

Detta året är såklart inget undantag.

Och det finns tom beskrivning på youtube!

Varför...

...flyter inte alla blåbären, mamma?

Das LillMyra in action

LillMyra somnade tillslut, och kom iväg på gårdagens utedag. Det var en alldeles sjöblöt onge jag fick hem på eftermiddagen. Men vad gjorde det, då hon var ungefär lika lycklig som blöt.

-Stövlarna funkade jättebra, mamma, ända tills jag satte mig ner.

-Och varför var de inte bra när du satt ner då?

-För att jag testade att sätta mig i vattnet, med H's regnbyxor på mig, och då fick jag vatten i stövlarna som inte rann ut...
Är det nån idé att tvätta dessa strupor tror ni. Eller ska jag se dem som 'kastbara'?

Vad tror du Kimman; Vanish?? :D

Pompetipom!

Joråsåattmenvisst. Jag bloggar numera från macen igen! Det trådlösa internet is up n running och jag sitter här i MyrMormors soffa med ett stort fånigt leende över hela ansiktet. Min älskade mac och jag, liksom.

En hel del uppbokat imorgon, men förbered er på att vi så snart som möjligt tar igen alla missade inlägg från den senaste tiden. Nu ska jag få iordning på LillMyras väska. Hon ska ha utedag med skolan imorgon och tom laga skollunchen i det gröna. Jag undrar om hon kan somna överhuvudtaget ikväll, så uppskruvad som hon är. Ligger i säng gör hon iaf, mer än så kan jag inte göra.... :)

De bakvända två

Vid en tio i sju om vardagarna är jag framme och försiktigt ruskar liv i mina SmåMyror. Inget överdrivet, men lite protesteras det allt, och det är mycket sträckandes och gäspandes innan de lämnar den varma sängen.

Idag har de studiedag. MellanMyra gick upp halv sju, och LillMyra en 20 minuter senare. Frivilligt och med spring i benen.

Jag undrar bara vad tusan de håller på med!?

The step is taken

Hämtade SmåMyror efter skolan, lagade mat och inväntade GammelMyrMormor som skulle kika förbi en sväng.
När MyrMormor kom hem så hann hon inte mer än in och vända innan vi galopperade iväg till bussen. MellanMyra hängde med GammelMyrMormor hem medan resten av oss åkte till judon. Och minsann, om inte LillMyra var på mattan! Underbara tränare säger jag bara, till att få henne att känna sig som hemma. Fasligt annorlunda träning, men hon sken som en sol mest hela tiden. Förutom då hon inte riktigt förstod vad det var frågan om, vill säga. Tur vi är många som kan engelska.
Och för att göra kvällens träning till den bästa på bra länge, så fick LillMyra - under hälsningen före och efter passet - inta platsen för den som är högst graderad i gruppen! Hon sken som sagt i kapp med färgen på bältet.

Vilja men inte våga

Det var första judoträningen igår, och LillMyra och jag for iväg för att träna. Ja, inte jag, då, men LillMyra.

Men vad händer, tror ni.
Jo, den lilla virvelvinden LillMyra drabbas av plötsligt skräck, där blygheten tar över och hon fullkomligt vägrar gå på mattan.
Lite ovan vid situationen var jag allt, men tog det hela med ro och satte mig i soffan med henne och tittade på istället. Hon mjuknar snart, tänkte jag, och det tänkte tränarna också. Men icke då. Tre gånger var ena tränaren uppe och frågade om hon skulle hänga på, men LillMyra skakade sakta på huvudet.
Och hon var så frustrerad så hon höll på att dö. Hon ville så himlans gärna upp och träna men vågade inte då hon inte kände igen rutinen på varken uppvärmning eller träning. Dessutom tyckte hon de svenska orden var svåra, och ville de skulle prata japanska eller engelska. Så hon satt uppkurad i hörnet av soffan, med judogin uppdragen till näsan och tårar i ögonen, och tittade på. Och önskade att hon var med.

Efter träningen kom tränarna och satte sig med oss i soffan, och pratade länge med både mig och LillMyra, så på onsdag ska vi dit igen, och då har hon bestämt att hon ska upp på mattan.

Kan nu alla bara hjälpa till att hålla tummarna för att det kommer lite tjejer i hennes egen storlek då också. Hon tycker det är lite jobbigt att 'brotta ner stora killar hela tiden'.




Det finns ett skyddat inlägg.

Lördagstripp

Idag tog MyrMorbror, jag och LillMyra bilen och letade oss iväg till Värnamo och vidare ända hem till sötaste Missy Elliot. Där bjöds det på glass och kaffe. Och saft till mig och barnen. Jag undrar just om/när jag kommer bli stor...?
Innan vi åkte hem igen så packade vi in LillMyras nya cykel i bilen. Lyckan är stor, då de numera slipper slåss om MellanMyras cykel, och TACK Missy, för all din hjälp!

Nu går bussen om 40 minuter och grillkväll hos bekanta stundar. Please pray for sunshine!

10 kilo lättare

Det var en ganska tystlåten MellanMyra, men desto bubbligare LillMyra, som gick till skolan idag. Och en fasligt bestämd MyrMormor. Hon tog inte alls morgonens skämt - om att hon inte behövde följa med - med något direkt tillötesgående leende, utan blängde snarare så jag knappt vågade andas under resten av frukosten. Jag förstår inte... Hon har kraftiga brister i humorfacket, tror jag minsann.

Men säg den glädje som varar för evigt. Moahahaaa.
Klockan nio var det samling i respektive klassrum, och kvart i tio var LillMyra så varm i kläderna att hon tyckte MyrMormor kunde gå hem till Prinsessan...

Själv fick jag hålla MellanMyra sällskap ända fram till lunch, och knappt gå hem då heller, och det har jag påpekat flera gånger idag. Lite ska hon väl tåla, MyrMormor'n!

Klockan ett var det iaf en stolt - och återigen en bestämd - MyrMormor, med Prinsessa i koppel, som stod utanför grindarna till skolan och tog emot två hoppandes och skuttandes små SmåMyror. Båda två har funnit nya kompisar och ser faktiskt fram emot morgondagen.

Das MyrMamma kan äntligen andas ut!

Snoppaffären

Vi skulle bara 'pipa in' på Willy's då vi var på väg hem efter långrundan med SmåMyror och Prinsessa. Inget konstigt med det.
Men då LillMyra läste skylten och såg vad affären hette så gjorde hon stora ögon och utbrast generat;
-Willies!!??

Sen kunde varken MyrMormor eller jag sköta oss, utan gick mest och fnittrade och kunde knappt titta på varandra utan att bryta ihop.
För tänk va. Vi har varit och handlat i snoppaffären. Hela tre generationer. Tillsammans.

Vad har ni för familjeaktiviteter såhär på söndagseftermiddagarna...?

Skratta åt och skratta med

MellanMyra, MyrMormor och jag låg dubbelvikta vid matbordet och skrattade så vi kiknade åt LillMyra, som som vanligt inte hade ett uns allvar i kroppen.
-Lilla älskade du. lyckades jag få fram mellan skrattattackerna. 'Skrattar vi åt dig nu igen.'

...vilket fick MyrMormor att tänka till, dra efter andan och så allvarligt som möjligt säga;
-Jaa, det vet ni väl. Att man aldrig ska skratta åt någon annan! Man får skratta med andra, men inte åt.

...vilket fick MellanMyra att lägga huvudet på sned, sätta armarna i sidorna och tydligt säga;
Well, Nan. You don't have to come here and tell us all the basics, you know.