Fingervantarnas tid

Jag har under alla år köpt hem fingervantar och förklarat för SmåMyrorna att de är till för att värma fingrarna.

SmåMyrorna har under alla år fått mig att tvivla på om det är det som fingervantar verkligen är till för...

Detta året är såklart inget undantag.

Och det finns tom beskrivning på youtube!

Hästarna, hästarna, kom!

'Hääästarna' ropade jag mjukt den där augustimorgonen och möttes av fem par nyfikna ögon borta från skogsbrynet.

'Kom' ropade jag, och fyra av de där ögonen började röra sig mot mig.

'Hästarna kom!' ropade jag och även det femte paret ögon kom farandes.

Men... var tog Prinsessan vägen??

Är det inte hon som ska ha klockren inkallning...?

'Hääästarna' ropade jag stilla den där septembermorgonen nu i helgen och möttes av fem par nyfikna ögon.

Bara Prinsessan som tittar åt fel håll...

'Kom' ropade jag och alla de vackra ögonen kom emot mig.

Förutom Prinsessan. Hon far mest omkring...

Färgad av omgivningen..?

Jag har ju inget bättre kort än det här, men det är iaf på L's lilla palominofärgade fölunge - född tidigare i somras - som skymtar vid träden. Och det är färgen som är av intresse.

L har aldrig haft nån värre fölunge, säger hon.

Detta lilla yrväder ger henne gråa hår.

Men just ja, det var färgen som var intressant den här gången.

För ett tag sedan så var det så där regnigt som det visst kan vara i Wales, och hagarna transformerades sakta men säkert till leråkrar. L's hästar stod tjurigt under träden och försökte komma undan både regnet och lervällingen.

Alla utom fölis, vill säga.

Fölis tycker lera är kul.

Fölis har hört att lerinpackning är bra.

Eller ville fölis bara vara mer lik sin mamma till färgen...?

Tvättstugan

Har tvättstugan. Är inte alls nöjd. Det är tråkigt.

Jag sorterar. Suckar. Sorterar lite till.

Fast det är klart.

Alla kläderna jag fick av vackra Pillan.

De får mig på gott humör igen.

Trots att de ligger på hela vardagsrumsgolvet.

Tar gärna emot lika mycket till.

Jag menar.

Då slipper jag ju tvätta så ofta!

Gymnasiehumor

Nionde tillbakablicken

Egentligen inte så längesedan.

Ändå känns dessa underbara sommardagar som ett minne blott.

Tur vi snart är där igen!

:P

Varför...

...flyter inte alla blåbären, mamma?

Åttonde tillbakablicken

Jisses vad kort jag tog under de veckorna som jag inte hade igång macen. Jag kommer väl aldrig komma ifatt... tur det inte spelar så stor roll. :)

Så här ser det ut då delar av gänget försöker organisera picknick-filtar, kaffetermosar och äggmackor...

-Såhär. säger en.

-Såhär. säger en annan.

-Varför inte såhär. säger en tredje.

-Eller kanske såhär... säger en fjärde.

Vad MyrMormor tänker där hon står och studerar det slutliga resultatet, vet nog inte ens hon. Men koll på kaffetermosen, det kan jag lova att hon har!

Och väluppfostrade hundar hade vi med oss också.

-Jag tigger inte, för det vet jag att man inte får...

-Nä just det. Det får man verkligen inte.

Bilderna hör till detta inlägget.

Use yer funny bones!

Visst får man driva med födelsedagsbarnet! Det hör väl ändå till då man fyller år. Hon blir sju idag, den där vita faran, och då får hon faktiskt tåla lite. Eller hur!

Så. Vad tänker hon då, min älskade lilla Prinsessa...?

Make me smile, people!

Snabbrapport

Hästat runt som en tok i helgen och haft det allmänt trevligt hemma hos bästaste väninnan och hennes familj.

SmåMyror och MyrKompisar har ridit, klättrat i träd, plockat äpplen, lekt Narnia och Sagan om ringen, ridit lite till, plockat mer äpplen och... håll i er.... tältat! Galna ongar, säger jag bara. Men har grillerna väl satt sig i luvan på dessa små, så är det få saker som kan få dem att ändra sig. Lite kyliga höstnätter är inte en sån sak. Inte MyrMamma heller.

Vi kloka vuxna sov inomhus iaf. Varmt och skönt.

Nu ska jag duscha av mig hästlukten. Inte för att jag vill, utan mer för att få tyst på MyrMormor.

Det finns ett skyddat inlägg.

(Och sluta försök ta er in om ni inget lösen har. Jag ser vad ni håller på med!)

Först färdig!

'Nämen sedärja' tänkte jag trött då jag öppnade min lilla resväska. Tyckte väl att den vägde lite mer än vanligt. Där låg ju kläder kvar sen sist vi var iväg hos hästarna.

Tur då att jag är ute i god tid, och hinner sortera och ha mig. Ni ser, jag började packa för en tjugo minuter sen, och det är ungefär två timmar och en kvart kvar tills tåget går.

Vad ska jag göra nu då? Mer än att vänta på att SmåMyrorna kommer hem.

Sudd, sudd, trasselsudd

Den skulle vara bättre sas det.

Det är den inte.

Bytte ju upp (?) mig från min Z610i till en T707 då jag fick igång mitt svenska abonnemang nu igen. Från 2-megapixelkamera till 3,2megapixelkamera. Inte de bästa kamerorna, jag vet, men det duger för det jag använder dem till och den nya kunde ju inte bli sämre, tänkte jag.

Jag hade fel.

Eller så gör jag fel.

För kolla här:

Om Prinsessan ligger i stort ett blickstill,

så blir det hyfsad bra bild.

Men det räcker med att hon börjar gnaga på pinnen,

för att det ska bli skitskärpa runt huvudet på henne.

Och om hon dessutom ställer sig upp...,

då blir det rent hemskt.

Då hon står still och gnager på större pinne,

så blir det väl också ganska ok.

Men.

Om hon gör det hon gör både bäst och mest.

Springer.

Well...

Då blir det inte bättre än såhär.

( Överhängande delen av alla mina bilder här på bloggen tas med mobiltelefonen. Det är den jag har med mig i fickan på ridturer, hundpromenader och äventyr med SmåMyror.

Jag använder mig inte heller direkt av något bildredigeringsprogram, utan nästan alla bilder är sk SOOC-bilder (alltså Straight Out Of Camera- bilder).

Det får ni ha med i beräkningen när jag pratar om 'bra' kvalitet och skärpa. Men liiite bättre än så här ska det väl ändå bli va!? )

Otrogen? Eller O trogen?

MyrMormor grillade MellanMyra om eventuella pojkvänsobjekt i skolan. MellanMyra var mycket upprörd över att MyrMormor glömt att hon faktiskt är tillsammans med O. Ända sedan i vintras ju. MyrMormor trodde att hon kanske hade nån i skolan också, varvid MellanMyra chockat drog efter andan, gjorde stora ögon och fräste ifrån på skarpen:

-Are you calling me a two-timer!!??

Sen var det slut på den diskussionen.

Att minnas med glädje

Bara för att han inte finns kvar, så betyder ju inte det att inte finns kvar. Om ni förstår vad jag menar. Tomrummet han lämnade efter sig, håller vi på att fylla med så många roliga minnen som vi bara kan. Och det är faktiskt inte alltför svårt!

Tänkte tom att jag kunde dela med mig lite. Av en av de absolut roligaste händelserna under hans sista år:

Det var ett himlans liv vid puben nedanför GammelMyrMorfars och GammelMyrMormors lägenhet för ett tag sedan. Ett sådant liv så att GammelMyrMorfar efter ett tag bestämde sig för att sticka ut huvudet genom köksfönstret och tjuvkika lite.

Det skulle han inte ha gjort.

Tanten i lägenheten ovanför tyckte också det var ett himlans liv, och öppnade även hon köksfönstret. Men inte för att tjuvkika lite, utan för att kasta ut en hel skurhink med vatten!

Som en dränkt katt drog GammelMyrMorfar raskt in huvudet - och fnittrandes och muttrandes, så kilade han in i badrummet och torkade av sig. Alltmedan GammelMyrMormor undrade 'vad i hela friden det var som försiggick'.

Detta kunde varit slutet på det hela, skulle man ju kunna tro. Men nyfikenheten om hur blöta de där nere på gatan hade blivit, fick GammelMyrMorfar att återigen sticka ut huvudet genom köksfönstret.

Det... eh... Det skulle han inte ha gjort.

För under samma tid som det tagit honom att torka av sig, så hade tanten ovanför hunnit fylla på skurhinken med nytt vatten...

Och hela scenariot upprepade sig en gång till!

Med vattnet drypandes från huvudet så for GammelMyrMorfar återigen in i badrummet. Och han hade nu fått nog av utelivet och gick och satte sig i soffan istället. Men både han och GammelMyrMormor hade fått sig ett gott skratt iaf.

Veckan efter var det återigen ett himlans liv utanför puben. GammelMyrMorfar deklarerade bestämt att han minsann inte alls tänkte sticka ut huvudet och kika. De fick väsnas bäst de ville där nere på gatan. Då log GammelMyrMormor och traskade ut i köket för att tjuvkika lite.

Och mycket riktigt. Det skulle hon såklart inte ha gjort.

Någon kalldusch fick hon sig inte, men däremot vänder sig ett par av partynissarna uppåt och vrålar i högan sky att:

-Glo du, kärringdjävel, men kasta för fan inget vatten på oss!!!

Och med sådana minnen så förstår ni ju att tom jag har svårt att vara ledsen då jag tänker på morfar.

Sträck på sig, för sjutton!

Jo, det är vad jag ska göra nu. Jag ska sträcka på mig. Och det ordentligt.

Inte ens jag orkar med mig själv just nu, så hur ska då andra kunna göra det? ;)

Era kommentarer i förra inlägget har lockat fram både leenden och tårar, och jag har kommit fram till att, även om NI skulle klara er utan MIG, så skulle inte JAG klara mig utan ER.

So.

Blogging it is. You better be prepared.

Många bäckar små. Och stora.

Det har hänt så jäkla mycket den sista tiden. Lite väl mycket.

En del vet ni om. Lite mer vet ni med lösen om, och ytterligare lite till vet ni som ringer/träffar mig om.

Det är som sagt en hel del som hänt, och jag har tappat fotfästet lite. Min blogg är ingen negativ ventilation, och det är därför jag skrivit väldigt sparsamt det senaste, och nu har jag helt plötsligt svårt att komma igång igen...

Jag vet inte. Jag har tappat mycket av min 'bloggidentitet' genom flytten. Det här har ju alltid varit min utlandsblogg, på något vis, och nu har jag gått från 'lyxhustru' (nåja) i utlandet till arbetslös, ensamtående och inneboende hos min mamma. Det sätter sig på självförtroende och humör och föder tom en hel del destruktivt tänkande...

Jag vet som sagt inte.

Vad säger ni. Finns det några kvar som vill läsa mer om MyrStacken? Den svenska MyrStacken. Om SmåMyror och Prinsessa. Om MyrMormor och hästar? Om Myras färd mot.. tja... inte vet jag. Det får väl tiden visa.

Men vad säger ni?

When will I hit rock bottom?

Jag föll så långt det gick, då jag fick dödsbudet i söndags.

Trodde jag.

Jag föll lika långt till igår, då dödsannonsen fanns att läsa i tidningen.

På lördag är det minnesstund och då får jag troligen reda på hur långt det överhuvudtaget går att falla. För sen måste det väl ändå vara stop, eller?

På söndag ska vi fira din födelsedag. Synd du inte kan vara med, det hade varit så mycket roligare då. Men då tänker jag banne mig inte falla mer. Då tänker jag - på allvar - ha börjat min klättring uppåt.

Vila i frid, du älskade lilla Morfar.

Och så blev det söndag

Jenny med bröder har några timmars bilresa framför sig innan de är hemma igen och de kastade brutalt ut mig ur bilen för en stund sedan. De hade inte alls lust att dra ut på tiden, inte, utan ville såklart komma iväg så fort som möjligt så just nu springer jag runt vind för våg på CityTerminalen i väntan på att bussen ska gå, kvart i elva. En eeevighet tills dess ju, men vad räddar inte väntan bättre än lite surfande på Seven Eleven.

Jag är trött, trött så jag skulle kunna somna på träbänken här utanför, men attans så trevligt vi har haft det! Tokrolig förfest i hytten och sedan tequila och massa dansande till diverse liveband. Och så Mendez, dårå. Jag är kalasbra på spanska. Eller inte, kanske...

Men hur kul vi än har haft det i helgen, så ligger det en stor sorg över MyrStacken. Jag skriver nog mer om det en annan dag. Kan inte nu, med främmande folk som springer bakom ryggen. Jag vill inte de ska se. Jag vill inte de ska förstå. Och jag behöver hålla ihop. Iaf tills jag kommer hem. Sen kan jag rasa. Jag behöver rasa. Men inte förrän jag har de mina runt mig.

Bästa meducinen??

Jorå, lite bättre är jag allt. Mer än ledsyn och inte så ljuskänslig längre. Jag ska ge mig tid en dag att förklara för er vad det är jag dras med för 'ögonskit', men inte nu.

Nu sitter jag en 20 minuter ifrån Värtahamnen och väntar otåligt på att få gå ombord på lilla Galaxy. Får se om lite partande hjälper bättre än ögondroppar...

Och ni kan aldrig gissa mitt partysällskap! Inte en chans.

Men ok då, jag skvallrar; det är ju den gamla omskolade nannyn! Vilket betyder att den här resan kan sluta hur som helst. :D

Kommer dundra in hos MyrMormor på måndag morgon vid en halv fyra ungefär. Pigg som en mört och redo för SmåMyrornas framfart innan skolan börjar. Hur många tror jag kommer behöva sova middag sen!?

Ont det gör ont det gör ont

Själv är jag mer eller mindre övertygad om att mitt öga håller på att förbereda sig för självmord genom sprängning.

Men vi får väl se vad syster Peter och hans arbetskamrater på ögonkliniken säger.

Om jag tar mig dit, vill säga. Jag ser fan knappt.

Min gamla kärlek...

...har blossat upp igen. Den gör det med jämna - eller om det är ojämna - mellanrum, och jag åker dit preciiis lika mycket varenda gång.

Gerard Butler does the weather.

And the weather in das MyrStack is hot, hot, hoooot!

Tro inte på allt du hör. Bara det du ser.

SmåMyrorna är lite besvikna över att badsäsongen är över. De håller för närvarande på att tjata hål i huvudet på mig om att åka till badhuset.

MellanMyra är dessutom grön av avund då LillMyra hade sin första simlektion med skolan igår. Det är såklart inte rättvist på en fläck.

Själv sitter jag och vrålsnorar och har huvudvärk, vilket gör att jag inte är ett dugg intresserad av att tillbringa flera timmar på ett badhus. Och orka höra deras tjatter, liksom.

Fast.

Så kom jag på.

Vi ska inte åka och bada. Vi ska åka och dansa Streetdance och träna judo. Passar perfekt, då jag kan slå mig ner vid sidan av och läsa de där böckerna jag inte kan lägga ifrån mig och fortsätta kurera mitt arma huvud och förgjordade näsa.

Prioriteringar

Medan jag står och njuter av de djupa skogarna...

...undrar Prinsessan rastlöst vad sjutton jag håller på med.

-Kommer du inte? Jag trodde vi skulle springa?

Vad glor du på? verkar hon säga.

Och medan jag njuter av den vackra utsikten...

...well...

...då badar hon!

Seriously

Medan jag är ute och rastar hunden....

...så finns det de som rastar kontorsstolen.

Sjunde tillbakablicken

Vi hann med lite riddarspel tidigare i somras också. Långt ifrån första besöket för våran del, men alltid lika uppskattat, och speciellt då vädergudarna är vänligt inställda och står på samma sida som vi.

Den här häpplan fick mig att titta till en extra gång. Påminner lite smått om min egna underbara gamla arab.

Nästan lika snygg, tom!

'Hon med de korta armarna, på hästen med de långa benen'.

Ja, så presenterades det här paret. Alldeles underbar häst som mer än gärna hade fått tillhöra MyrStacken.

Förbannat jäkla skitsnygg, om jag får lov att säga så.

Och galet stor.

En vackring till.

Palominofärgen har alltid legat mig varmt om hjärtat,

så såklart suckade jag lite extra då det här paret partade loss på banan.

Och på sin fuskigt mysiga skimmel

så tog den här riddaren

hem dagens turnering.

Men den vackra palominon var inte långt efter.

Här står ettan och tvåan, i väntan på heder och ärevarv.

Och längtan efter mina egna riddarponnier (joråsåatte...) är fasligt påträngande. Kanske skulle jag vara med nästa år. Herr Fux och jag, liksom. Han skulle vara snabbast av alla. På väg därifrån!

Don't get wet (sjätte tillbakablicken)

-Trilla inte i nu, vad ni än gör. tjatade mamman.

-Nähäärå. bedyrade flickorna...

...och såg ut att ha full koll. Typ.

-Det är bara Prinsessan som trillar i hela tiden, men hon har ju ändå inga kläder på sig!

Den som ger sig in i leken...

Om man retas med sin mammas morbröder...

...så kan man ha...

...ungefär så här roligt.

Och om man...

...blir än mer retlig och dessutom lägger in

lite attityd i det hela...

...tja...

Då får man...

...skylla sig själv, helt enkelt!

Överrumplingsmetoden

Vaknade mitt i natten av att halsen gjorde nåt galet ont, och det var sedan stört omöjligt att somna om. Lyckades på skakiga ben ta mig ut i köket och rota fram alvedon brus-äckel-tabletter och fick i mig två stycken. En halvtimma senare kunde jag äntligen somna om. Idag är hela halsen full av grön mysig gegga.

Pang. Bara sådär.

Jag fattar ingenting.

MellanMyra mår likadant, så idag är vi hemma och sitter uppkurade i soffan. Höstrusk ute och Bröderna Lejonhjärta på datorn, te i muggarna och överdimensionerade kanelbullar på tallrikarna.

Kunde ha haft det värre.

Femte tillbakablicken

Då vi skulle åka hem efter den där underbara sommarveckan med hästarna så for MellanMyra runt som en tok med min mobilkamera i högsta hugg. Den skulle vara bättre än den jag hade på förra telefonen, sa de, men jag vete sjutton om jag kan hålla med. Något sportläge finns det då inte, och det behövs då SmåMyror har bråttom.

Men man ser ju att det är Fru Silversvart som söker skugga i värmen.

Och att tantligan har syjunta där i hörnet.

Eller om de sover kanske!

Här då. Vem har vi här?

Herr Fux?

Nää. Faktiskt inte. Men ganska lik.

Det är en annan Herr Fux, skulle man kunna säga och han står just här i öppningen till vindskjulet...

...och blockerar så den riktiga Herr Fux inte kan komma in.

Jag tror det beror på att han har läppstift. Ser ni det!? Han har kliat sig mot ladan och fått rött läppstift på köpet. Tjusigt värre.

Men den riktiga Herr Fux hade ändå inga planer på att gå in i vindskjulet. Frågar vi honom så blockerar han så den andra Herr Fux inte kan gå ut. Sådetså!

Skuggan är bättre utomhus, det vet vi allihop.

Fjärde tillbakablicken

Visst får man lite Nangijala-känsla över detta underbara ställe!

Tredje tillbakablicken

Här är bilderna till det här inlägget.

Och utsikten från Herr Fux, är lika vacker som vanligt.

Trots svensk natur istället för Walesisk...

...och trots att den nu råkar brytas av av en turistrygg.

För att inte tala om den där förgjordade turledaren!