MellanMyra och Herr Fux (Fjortonde tillbakablicken)

Sen vi kom hem till Sverige och inte längre har 'fri tillgång' till hästarna, så har SmåMyrorna och då ffa MellanMyra lagt manken till på riktigt, då det kommer till ridning.

Hon tillbringar så mycket tid hon bara kan på hästryggen och har gjort enorma framsteg.

Hon rider lika gärna ensam som med sällskap.

Och hon fullkomligt älskar att rida lektion. Men vad annat kan man vänta, då hon sitter på världens bästa häst och har världens bästa tränare att rida för!

Och vet ni vad.

Äntligen, äntlligen, äntligen,

så har det släppt.

Sketongen har lärt sig hoppa!

Polly vill också ha mat. (Trettonde tillbakablicken)

Men Fru Silversvart tänker visst inte dela med sig.

Nu drar jag från stan

Jag har packat klart! Nästan. Bara det där lilla sista kvar, men det får jag ta efter att jag duschat... MyrMormor är också färdigpackad. Och Prinsessan med.

Inom nån timma eller så så dundrar MyrPappa in genom dörren. Vid kvart i fyra så ska vi på utvecklingssamtal med LillMyra och vid fem så åker MyrMormor, jag och Prinsessan på äventyr.

SmåMyrorna ska rumstrera med MyrPappa ända tills på söndag, och under tiden så passar MyrMormor och jag på att bo... i.... sommarstuga! Det snöar visst ute... hmmm.

Vi har fått låna grannstugan där jag har hästarna och vi ska bara vaaaara. Ingen tv, ingen telefon och inget internet. Ni förstår ju så härligt.

Fast det är klart. Helt isolerade kommer vi ju inte att vara. Mobilen funkar ju och det finns ju internet på gården. Så ni slipper mig inte helt.

Satt igår och skrev inlägg för resten av veckan, så ni kommer bli bombarderade härifrån med jämna mellanrum iaf, och sen så har jag ju Facebook på mobilen. Kan ju int' gå helt upp i rök, int'!

Ha en trevlig vecka!

Med SmåMyror på hästryggen (Elfte tillbakablicken)

Ni vet ju att jag har varit lite sur på min mobilkamera.

Ni ska få fler bevis. Vi ger oss av tillbaka till den där lovely helgen i slutet av augusti.

Vi har precis suttit upp och skrittar lugnt och sakta ut från gården.

Då funkar det ju hyfat bra, måste jag säga.

Men.

Så kommer vi ut bland stubb och sten.

Och uppförsbackar.

Jisses, så suddigt.

Och då har jag - utan att skryta- riktigt bra balans på hästryggen. Det är alltså inte det att jag far runt helt okontrollerat. Jag sitter där jag sitter, det lovar jag er, även om det såklart rör på sig en del.

Tur då...

...att man kan ta lite motljus-bilder, och ta bort lite fokus från den dåliga skärpan i resten av bilden.

Men i de ljupa skogarna är det inte alltid solen når en.

Och här ser det ut som om Fru silversvart har spökhuvud!

Ganska skönt att vi är hemma igen, för nu är tom jag snurrig i bollen.

Hästarna, hästarna, kom!

'Hääästarna' ropade jag mjukt den där augustimorgonen och möttes av fem par nyfikna ögon borta från skogsbrynet.

'Kom' ropade jag, och fyra av de där ögonen började röra sig mot mig.

'Hästarna kom!' ropade jag och även det femte paret ögon kom farandes.

Men... var tog Prinsessan vägen??

Är det inte hon som ska ha klockren inkallning...?

'Hääästarna' ropade jag stilla den där septembermorgonen nu i helgen och möttes av fem par nyfikna ögon.

Bara Prinsessan som tittar åt fel håll...

'Kom' ropade jag och alla de vackra ögonen kom emot mig.

Förutom Prinsessan. Hon far mest omkring...

Färgad av omgivningen..?

Jag har ju inget bättre kort än det här, men det är iaf på L's lilla palominofärgade fölunge - född tidigare i somras - som skymtar vid träden. Och det är färgen som är av intresse.

L har aldrig haft nån värre fölunge, säger hon.

Detta lilla yrväder ger henne gråa hår.

Men just ja, det var färgen som var intressant den här gången.

För ett tag sedan så var det så där regnigt som det visst kan vara i Wales, och hagarna transformerades sakta men säkert till leråkrar. L's hästar stod tjurigt under träden och försökte komma undan både regnet och lervällingen.

Alla utom fölis, vill säga.

Fölis tycker lera är kul.

Fölis har hört att lerinpackning är bra.

Eller ville fölis bara vara mer lik sin mamma till färgen...?

Snabbrapport

Hästat runt som en tok i helgen och haft det allmänt trevligt hemma hos bästaste väninnan och hennes familj.

SmåMyror och MyrKompisar har ridit, klättrat i träd, plockat äpplen, lekt Narnia och Sagan om ringen, ridit lite till, plockat mer äpplen och... håll i er.... tältat! Galna ongar, säger jag bara. Men har grillerna väl satt sig i luvan på dessa små, så är det få saker som kan få dem att ändra sig. Lite kyliga höstnätter är inte en sån sak. Inte MyrMamma heller.

Vi kloka vuxna sov inomhus iaf. Varmt och skönt.

Nu ska jag duscha av mig hästlukten. Inte för att jag vill, utan mer för att få tyst på MyrMormor.

Det finns ett skyddat inlägg.

(Och sluta försök ta er in om ni inget lösen har. Jag ser vad ni håller på med!)

Sjunde tillbakablicken

Vi hann med lite riddarspel tidigare i somras också. Långt ifrån första besöket för våran del, men alltid lika uppskattat, och speciellt då vädergudarna är vänligt inställda och står på samma sida som vi.

Den här häpplan fick mig att titta till en extra gång. Påminner lite smått om min egna underbara gamla arab.

Nästan lika snygg, tom!

'Hon med de korta armarna, på hästen med de långa benen'.

Ja, så presenterades det här paret. Alldeles underbar häst som mer än gärna hade fått tillhöra MyrStacken.

Förbannat jäkla skitsnygg, om jag får lov att säga så.

Och galet stor.

En vackring till.

Palominofärgen har alltid legat mig varmt om hjärtat,

så såklart suckade jag lite extra då det här paret partade loss på banan.

Och på sin fuskigt mysiga skimmel

så tog den här riddaren

hem dagens turnering.

Men den vackra palominon var inte långt efter.

Här står ettan och tvåan, i väntan på heder och ärevarv.

Och längtan efter mina egna riddarponnier (joråsåatte...) är fasligt påträngande. Kanske skulle jag vara med nästa år. Herr Fux och jag, liksom. Han skulle vara snabbast av alla. På väg därifrån!

Femte tillbakablicken

Då vi skulle åka hem efter den där underbara sommarveckan med hästarna så for MellanMyra runt som en tok med min mobilkamera i högsta hugg. Den skulle vara bättre än den jag hade på förra telefonen, sa de, men jag vete sjutton om jag kan hålla med. Något sportläge finns det då inte, och det behövs då SmåMyror har bråttom.

Men man ser ju att det är Fru Silversvart som söker skugga i värmen.

Och att tantligan har syjunta där i hörnet.

Eller om de sover kanske!

Här då. Vem har vi här?

Herr Fux?

Nää. Faktiskt inte. Men ganska lik.

Det är en annan Herr Fux, skulle man kunna säga och han står just här i öppningen till vindskjulet...

...och blockerar så den riktiga Herr Fux inte kan komma in.

Jag tror det beror på att han har läppstift. Ser ni det!? Han har kliat sig mot ladan och fått rött läppstift på köpet. Tjusigt värre.

Men den riktiga Herr Fux hade ändå inga planer på att gå in i vindskjulet. Frågar vi honom så blockerar han så den andra Herr Fux inte kan gå ut. Sådetså!

Skuggan är bättre utomhus, det vet vi allihop.

Fjärde tillbakablicken

Visst får man lite Nangijala-känsla över detta underbara ställe!

Tredje tillbakablicken

Här är bilderna till det här inlägget.

Och utsikten från Herr Fux, är lika vacker som vanligt.

Trots svensk natur istället för Walesisk...

...och trots att den nu råkar brytas av av en turistrygg.

För att inte tala om den där förgjordade turledaren!

Andra tillbakablicken

Här är bilderna från det här inlägget, om SmåMyrorna som tillbringade dagarna på hästryggen och gjorde enorma framsteg i sin ridning.

Men det reds inte preciiis hela tiden.

Det pysslades och gullades en hel massa också.

Och friserades...

Det finns ett skyddat inlägg.

Första tillbakablicken

Här är bilderna till det här inlägget, då jag for runt i pyjamas-top och ridbyxor hela dagen.

Då vi hittade kantareller

och konstiga hästar i ena hagen.

Ser ni dem?

Sämre bildkvalitet, men större 'hästar' iaf, för er blindstyren därute. ;)

Vi var ju ute och red också, och såhär

var utsikten framåt från mitt håll, och såhär

såg det ut bakåt.

Just lovely.

Så stängslade vi ju också.

Kom igen nu, Pulvret!

You're doin' fine!

Hohoho.