söndag 20 september 2009

Många bäckar små. Och stora.

Det har hänt så jäkla mycket den sista tiden. Lite väl mycket.
En del vet ni om. Lite mer vet ni med lösen om, och ytterligare lite till vet ni som ringer/träffar mig om.
Det är som sagt en hel del som hänt, och jag har tappat fotfästet lite. Min blogg är ingen negativ ventilation, och det är därför jag skrivit väldigt sparsamt det senaste, och nu har jag helt plötsligt svårt att komma igång igen...
Jag vet inte. Jag har tappat mycket av min 'bloggidentitet' genom flytten. Det här har ju alltid varit min utlandsblogg, på något vis, och nu har jag gått från 'lyxhustru' (nåja) i utlandet till arbetslös, ensamtående och inneboende hos min mamma. Det sätter sig på självförtroende och humör och föder tom en hel del destruktivt tänkande...

Jag vet som sagt inte.
Vad säger ni. Finns det några kvar som vill läsa mer om MyrStacken? Den svenska MyrStacken. Om SmåMyror och Prinsessa. Om MyrMormor och hästar? Om Myras färd mot.. tja... inte vet jag. Det får väl tiden visa.

Men vad säger ni?

21 kommentarer:

Malde sa...

Jamen självklart! På något sätt. Inte vill jag tappa kontakten med min FavoritMyra och hela hennes goa MyrFamilj!

Nu är det dags att klättra uppåt, på något sätt. Men inte blir det lätt, även om jag gärna försöker peppa om jag kan.

Kramar!

Miss B sa...

men vännen, klart vi vill läsa din bligg din tok. Vi sviker ju inte!!
Kram B

Fia sa...

Såklart jag vill läsa mer! Det blir ju inte sämre för att du inte längre bor i Wales, bara lite annorlunda! Vill inte missa din blogg, och det VET du. Själv är jag ju en total sopa på att skriva just nu.
Bamsekram, slår en pling till veckan! Har tänkt på dig och allihop igår och idag. Ge myrmormor en extra kram från mig är du snäll.

soteria sa...

Det har nog aldrig handlat om var/vad du är, utan snarare om din otroliga talang för att skriva intressant t.o.m. om det mest vardagliga ting. :)

Kim M sa...

Det är alltid kul att läsa din blogg. Livet vänder när man minst anar och då får man helt sonika ta sig en ny "bloggidentitet". :-)

Myrmonster sa...

Vill du skriva, vill vi läsa!!! Du ska göra det som är bäst för dig, det som känns rätt i hjärtat. Men VI vill. :-) *kram*

Unknown sa...

Jag läser gärna vidare men samtidigt vem är det du skriver för?

Du ska bara skriva om du trivs med det, om du känner att du får ut något av det. Det ska aldrig, aldrig kännas som ett krav, ett måste, att posta något här. Känner du att lusten tryter ska di givetvis inte tvinga dig till datorn för att skriva, var sak har sin tid i livet.

Med det sagt, klart jag läser vidare.

Anonym sa...

Klart vi vill läsa! //Malin

Sabina sa...

Klart vi vill fortsätta följa vår favorit Myra, kanske den ända Myra vi faktiskt gillar;)
Skriv när du har lust och ork.
Försöker hitta adressen till din låsta blogg, kan du möjligtvis maila mig den??
Kramar

Annika sa...

Hej Myra,

Jag kan förstå om det känns lite svårare att blogga när man inte längre lever ett "spännande" liv (med svenska mått mätt).

Förstår också om du inte vill ventilera på bloggen.

Men även om du inte ventilerar - även om du inte ens nämner det som är jobbigt och tråkigt - så finns det ett värde i att se hur folk kan ta stora förändringar och komma igenom dom. Inte på ett perfekt sätt, inte flyta ovanpå men med den där inneboende styrkan som vi alla hoppas att vi har någonstans djupt nere (och i ditt fall med hjälp av en fantastisk familj och goda vänner som det låter). Så det är en orsak att jag tycker din blogg fortsätter vara värdefull.

Den andra är att jag gärna skulle höra hur det svenska samhället ser ut "nuförtiden" med utlandssvenska ögon. Vi (utlandssvenskar) har väl alla någongång funderat på hur det skulle vara att flytta hem. Och vi vet att det skulle bli en omvänd kulturshock som heter duga - så om du bloggar om att flytta hem så läser jag med intresse:).

Men - som andra sagt - tryter lusten och orken så kan du väl ta en paus och återkomma. Gör som du känner att du kan och orkar - ta hand om dig. Kram.

Anonym sa...

Jamen, självklart. Jag läser din blogg för att det är du som skriver. Inte för att det var en utlandsblogg. Livet förändras och vi med den. Ibland gör det ont, ibland väldigt ont men det brukar ordna till sig.
Du är ju du oavsett var du bor och sysslar med.
Stora kramar
Bibbi

Stef sa...

Myra klart jag vill fortsätta läsa din blogg! Men du ska ju självklart skriva för din egen skull! Men jag läser fortfarande din blogg dagligen och skulle sakna den mycket!

kramar

♥ Pernill@ sa...

Självklart vill jag fortsätta hälsa på dig...
Det är ju NU dit tliv BÖRJAR !!!

Annika sa...

Absolut! Klart vi vill! Allt blir bra till slut och vägen dit är alltid intressant, hur den än kan se ut

Fresia sa...

Myra, självklart vill vi fortsätta läsa, skulle kännas väldigt tomt annars om du slutade!!
Men skriv i din egen takt, jag menar, då du har ork o lust. Alla kommer att läsa och uppskatta att få lite info ibland. Bättre än inget..
Så, hang on.
*uppmuntrande kram*

Fresia sa...

Förresten har min inbjudan till din blogg gått ut säger man.
Tar gärna en ny inbjudan om det är ok?

Iah sa...

Bara för att saker och ting ändras runtomkring så är ju du fortfarande du och dina otroliga SmåMyror är ju fortfarande... ja, underbara!! =D Så fortsätt skriv! När lusten faller på alltså!

Marlene sa...

Klart jag vill läsa!! Du skriver skitabra. Roligt och intressant samtidigt. Men blogg ska ju inte bli något tvång. Hellre helhjärtade inlägg lite då och då. Än tvångsinlägg ofta. Var rädd om dig och glöm inte andas. Det är bra när man åker ner en bit.
Take Care!

Sarah sa...

Bara för att din väg är krokig för tillfället betyder inte det att vi vill att du ska försvinna ur bloggvärlden. Livet kan ju inte alltid vara bara vara uppåt och då får man (måste man) ventilera det också även om man inte skriver ut allt.

Du är ju Myra, lakritsgalning, hästfrälst och en jäkligt skön människa!


Kram

Myra sa...

Sötaste söta ni. Jag har svarat er här:

http://myrasmysterier.blogspot.com/2009/09/strack-pa-sig-for-sjutton.html

MissyElliot sa...

Aomen, hallåååå, klart att vi vill läsa dig. Jag säger som flera andra, jag skulle bli så ledsen om inte du fanns här i cyberrymden....
kramiz i massor och hoppas verkligen att du stannar kvar

Shit, vad jag babblar om;