Framsteg

SmåMyrorna rider två gånger om dagen och töltar och galopperar så det ryker.

Kommer jag bli sur eller stolt då de går om mor sin i hästkunskap, tror ni!? ;)

Jag har...

...gått på hundpromenix.
...plockat kantareller.
...sprungit på älgko med kalv.
...varit på uteritt med SmåMyror och vänner.
...stängslat in ny hage.
...suttit i gröngräset och druckit cider.

Och en hel massa annat.

Iförd pyjamas och ridbyxor.

Älska dagarna, liksom.

Bitterljuvt

Att vakna om mornarna och sitta och titta på sina hästar genom köksfönstret... Det är helt underbart.

Synd bara att det inte är mitt köksfönster!

Mot de djupaste skogarna

Nu har jag packat igen. Och jag lovar på heder och samvete att jag var klar redan innan jag gick kvällspromenaden med Prinsessan igår. Det enda som är kvar är att välja vilka skor vi ska ha på fötterna och vilka som ska ner i väskan.

Vi ska ner och spendera en vecka med goda vänner. Och hästarna! Det som förut varit en vardagsgrej är numera en otrolig lyx. Jag kommer krama halvt ihjäl dem om några timmar och SmåMyrorna har redan bestämt att det ska ridas tills vi storknar.

Så. Ni som har diverse åsikter om min joggingkarriär;
Ingen av er får det minsta rätt förrän vi vet att jag isf har joggat runt planlöst även under veckan som följer. Och själv har jag fasligt svårt att tro att så kommer att ske! :D

Var ligger rättvisan...?

Det är jag som är trött så jag storknar.
Det är jag som känner mig (se ut som...?) ett vrak.
Det är jag som... tja... som är bakfull helt enkelt.

Ändå är det MyrMormor som ligger och trynar skönt i soffan.
Och jag som är på väg ut på äventyr med SmåMyror och Prinsessa.

En liten del av mig hade då inte haft något emot om det var tvärtom...

Bara dårar springer

Jag har alltid fnittrat åt alla dem som är ute och springer. Har aldrig förstått vitsen. Motion, visst, men det finns ju så många roligare sätt att motionera på. Jag springer då enbart vid akuta krissituationer. Som när jag håller på att missa bussen t ex. Eller om jag ser en grävling.

I morse. Då vaknade jag före åtta. Det liksom kröp i hela kroppen. Smög i mysdressen och gympaskorna och smet ut tillsammans med Prinsessan. Gick ner till tunneln. Kopplade loss Prinsessan. Och... sprang!
Sprang nästan ända ner till sjön, korsade stora vägen, vidare runt skolan och sedan gångvägen tillbaka hem mot MyrMormor. Jag stannade inte förräns jag var tillbaka vid tunneln. Precis genomsvett och knappt kapabel att andas. Helt klart överbevisad. Det ÄR inte sunt. Omöjligt.

I duschen sedan så funderade jag. Och jag kom på det!
Jag har inte ridit på tre veckor ungefär, och kommer så inte att göra förrän nästa vecka.

Så. Ni som är ute och springer i tid och otid.
Erkänn. Ni har inte häst!


Det finns ett skyddat inlägg.

Das SmåMyror goes MatSverige

Köttbullar, risgrynsgröt, Pågens bröd, mera köttbullar, pyttipanna....

Snabbmat och vardagsmat säger ni.
Lyxmat man inte tröttnar på i första taget säger vi.

Första, första, första

Det är mycket första nu. Mest hela tiden, faktiskt.

Första inlägget på svensk mark och jag har raderat alla tidigare inlägg. Inte helt, men från denna bloggen. Tänkte som så att jag delar upp det. Alla inlägg från mina år som utlandssvensk hittar ni i högerspalten, och här kommer det från och med nu inte vara någon ständig längtan efter saltlakrits längre. Jag kan springa runt hörnet och köpa när jag vill.

Så välkomna. På svensk mark;
Myras Mysterier - The new chapter.

Ska bara fnula till en ny header också...