måndag 5 oktober 2009

Att lyssna på sin mamma. Och att göra som hon säger... Är vitt skilda saker.

-Men ni rör den inte. förmanade jag och gick på om löss, annan ohyra, vassa taggar, arga tänder och jag vet inte vad.
SmåMyrorna himlade med ögonen och suckade djupt.
-Vi veeet, mamma. Den är nog rädd också, men vi vill bara ta några kort.
-Ok. sa jag och räckte fram kameran som i slow motion samtidigt som de fick sig en varnande blick. 'Jag går in och börjar med maten. Håll er i närheten så ni hör när jag ropar.'


-----


-----


Joråsåattmenvisst.


-----


-----




-Den verkade inte så rädd, mamma...

Vett att passa fingrarna hade de ju åtminstone.
Om det nu hjälpte nåt nämnvärt.

7 kommentarer:

Unknown sa...

Förstår dem, de är oemotståndligt söta djur de där.

Två minnen från yngre år.
Katten jag hade då, lekte katt och råtta med en igelkott i cirka en halvtimme. Ena stunden var katten den jagade, andra var det igelkotten. Sicken syn.

Båda gick ur denna lek utan blessyrer.

En annan sommar var det en igelkott som inte var blyg av sig.
och den tyckte nakna tår under ett bord såg goda ut.

Malde sa...

De är så söta. Igelkottar och SmåMyror.

Undrar hur Myra hade gjort i samma ålder, med samma förmaningar från MyrMormor...

:-D

Stef sa...

Nawww fin igelkott!!! Jadu...tur det inte var något faligare djur..som en huggorm eller eller eller...skorpion!!!!.....*hoppar upp och ner* lodjur....björn!!....lol
kram

Kerstin sa...

Men nog är det typiskt! ;) Men fina bilder blev det på de små gynnarna.
Ha en fin dag.

Ida sa...

Men så söt, ja, jag hade nog också haft svårt att stå emot =)

Fresia sa...

Himla gulligt iaf,ävrn om de inte lyssnade på mamman där!!

Miss B sa...

så söt, vill med ha igelkottar ju.
B

Shit, vad jag babblar om;