SmåMyrorna himlade med ögonen och suckade djupt.
-Vi veeet, mamma. Den är nog rädd också, men vi vill bara ta några kort.
-Ok. sa jag och räckte fram kameran som i slow motion samtidigt som de fick sig en varnande blick. 'Jag går in och börjar med maten. Håll er i närheten så ni hör när jag ropar.'
-----
-----
Joråsåattmenvisst.
-----
-----
-Den verkade inte så rädd, mamma...
Vett att passa fingrarna hade de ju åtminstone.
Om det nu hjälpte nåt nämnvärt.
7 kommentarer:
Förstår dem, de är oemotståndligt söta djur de där.
Två minnen från yngre år.
Katten jag hade då, lekte katt och råtta med en igelkott i cirka en halvtimme. Ena stunden var katten den jagade, andra var det igelkotten. Sicken syn.
Båda gick ur denna lek utan blessyrer.
En annan sommar var det en igelkott som inte var blyg av sig.
och den tyckte nakna tår under ett bord såg goda ut.
De är så söta. Igelkottar och SmåMyror.
Undrar hur Myra hade gjort i samma ålder, med samma förmaningar från MyrMormor...
:-D
Nawww fin igelkott!!! Jadu...tur det inte var något faligare djur..som en huggorm eller eller eller...skorpion!!!!.....*hoppar upp och ner* lodjur....björn!!....lol
kram
Men nog är det typiskt! ;) Men fina bilder blev det på de små gynnarna.
Ha en fin dag.
Men så söt, ja, jag hade nog också haft svårt att stå emot =)
Himla gulligt iaf,ävrn om de inte lyssnade på mamman där!!
så söt, vill med ha igelkottar ju.
B
Skicka en kommentar