-Men jag ska inte! svarade jag lika bestämt.
LillMyra, serni, älskar att 'överraska' mig med att alltid veta vilken busshållplats vi ska av på. Och för att det ska bli en överraskning så får jag ju inte råka se när hon trycker på stoppknappen. Helst ska jag inte titta ut genom fönstret heller, då hon kommit på att jag faktiskt känner igen mig och vet var vi är, utan att behöva läsa i bussen vad nästa hållplats heter.
Hon har vrålkoll nu. Vet vilken busshållplats som är vid GammelMyrMormor, vid dansen, vid judon, vid badet, vid skolan, vid MyrMormor...
Och jag sitter brevid och låtsas som om jag inte har en aning om var vi är.
-Du tittar väl inte. sa hon igen, då vi satt på bussen på väg hem från judon, och det var mer ett påstående än en fråga.
-Neej, jag tittar inte. sa jag lugnt.
...och suckade tyst då vi åkte förbi hållplatsen vi skulle gått av vid.
-Hörre LillMyra. sa jag.
Ingen reaktion.
-Du...? sa jag ock knuffade henne lite lätt i sidan.
Ingen reaktion.
-Men snälla LillMyra. Svara mig.
Hon knölsov. Kvart över sju. En måndagkväll. På bussen.
Jag tror hon var trött...
6 kommentarer:
Hej du ..
Man vaggas ju på bussen ,,jag känner igen mej hihi alltid pinsamt och vakna mot någons axel he he därför kör jag bil...ha det så bra
Nilla, jag skulle nog känna mig säkrare om du satt i bussen och sov.
Och Myra, en promenad en hållplats är inte fel. Hoppas bra väg och att ni hade/har reflexer.
Men åååh, lilla gumman. Stackarn orkar inte hålla upp ögonen. Tur att mamma gjorde det. ;)
Ha en fin dag.
Trött var nog bara förnamnet. Hoppas att hon kunde sova sen också. Lilla söta :-)
fniss, stackars lilla Myran.
B
haha, judo ar jobbight :) och LillMyra ar ju som en lite SatNav sa hon hittar nog hem....
Skicka en kommentar