Ett steg på väg.

Ibland får man liksom massa svart på vitt, och hur väl man egentligen visste hur det låg till och hur not förvånad at all man egentligen blir, så är det ändå jävligt svårt att ta.

Men jag tar av skygglapparna nu. En gång för alla. Skrämmande - absolut - men ändå fan så skönt att komma till insikt.

Gu' så bra!

MyrMormor och jag har tittat på 'Män som hatar kvinnor' idag. Fan så bra.

Och jag är alldeles kär. Ska gifta mig med Lisbeth Salander.

Imorgon blir det 'Flickan som lekte med elden'.

Glömsk? Jag? Inte då.

MellanMyra sa något så galet roligt idag så både LillMyra och jag skrattade så vi grät och vinglade in i folk. Och mitt i all kalabalik så tänkte jag att 'det här måste jag blogga om'.

Tror ni jag kommer ihåg då??

Nä.

Inte en chans.

Hur f*n kan man glömma något så roligt??

Liten och trött

-Titta inte! påminde LillMyra bestämt.

-Men jag ska inte! svarade jag lika bestämt.

LillMyra, serni, älskar att 'överraska' mig med att alltid veta vilken busshållplats vi ska av på. Och för att det ska bli en överraskning så får jag ju inte råka se när hon trycker på stoppknappen. Helst ska jag inte titta ut genom fönstret heller, då hon kommit på att jag faktiskt känner igen mig och vet var vi är, utan att behöva läsa i bussen vad nästa hållplats heter.

Hon har vrålkoll nu. Vet vilken busshållplats som är vid GammelMyrMormor, vid dansen, vid judon, vid badet, vid skolan, vid MyrMormor...

Och jag sitter brevid och låtsas som om jag inte har en aning om var vi är.

-Du tittar väl inte. sa hon igen, då vi satt på bussen på väg hem från judon, och det var mer ett påstående än en fråga.

-Neej, jag tittar inte. sa jag lugnt.

...och suckade tyst då vi åkte förbi hållplatsen vi skulle gått av vid.

-Hörre LillMyra. sa jag.

Ingen reaktion.

-Du...? sa jag ock knuffade henne lite lätt i sidan.

Ingen reaktion.

-Men snälla LillMyra. Svara mig.

Hon knölsov. Kvart över sju. En måndagkväll. På bussen.

Jag tror hon var trött...

Lite annorlunda

Så satt jag där i godan ro. Läste min bok och sneglade emellanåt på LillMyra lite sådär nonchalant över bokkanten.

Plötsligt sa det 'knäpp' och under de nästkommande tio minuterna så var det ett fasligt fnittrandes och tramsandes. Och milt uttryckt en annorlunda träning.

Ingen visste var proppskåpet satt, och det enda jag hade koll på var ena nödutgången. Men sånt är bra att veta, har jag hört.

Om ni bara visste.....

....vilka dagar jag har haft! Jag är helt salig och kommer leva på dessa dagar i... i.... i en hel massa dagar till. Till nästa helg ungefär. Då åker jag igen. Med SmåMyrorna istället för mamma. Och Prinsessan såklart. Hoppas jag har lika tur med vädret då som nu.

Jag tycker....

...att de där SmåMyrorna kan sluta växa nu.

Eller åtminstone slå av på farten.

De är ju snart ikapp MyrMormor.

Vilket i andra ordalag betyder att de snart är förbi mig...

I alkoholens våld (Sextonde tillbakablicken)

Vi ordnade ju oss lite party, den där sista helgen i augusti, och hamnade - inte helt otippat - på dansgolvet till...

Eh.

Ufo med aliens..?

Närå.

Det var så mycket bättre än så.

Det var ju inga mindre än Scotts.

Vi hade hur kul som helst under kvällen och partade på som om det inte fanns någon morgondag. När allt var slut och allt var stängt, så skulle vi följa ena grannen hem. Och tänk nu på att vi befann oss mitt i de Småländska skogarna. Alltså bodde han inte i trappuppgången brevid, utan åt ett helt annat håll än det vi egentligen skulle åt. Men är man snälla och trevliga flickor så spelar ju inte det nån större roll. Han skulle bara hitta sin cykel först...

(Jag frånsäger mig helt och hållet allt ansvar över det här filmklippet. Bara så ni vet. För det kan ooomöjligt vara jag som pratar, för jag låter inte så där. Inte egentligen. Känner varken igen röst eller dialekt. Hon måtte ha drukit bra många Xider, denna där....)

PaparazziMyra

Det är farligt roligt att smygstudera andra människor. Och ibland måste man ju få vara så fräck så man dokumenterar det hela i bilder också. Eller hur!

Som den här söta tanten.

Som blir upplockad av sin lika söta gubbe.

I en ryggsäck!!

För int' fan är det där en bil, int'!

Hon finns alltid där. (Femtonde tillbakablicken)

Tänk att jag har lyckats ta ett kort,

där tre trollungar gör iordning sina hästar inför dagens ridlektion.

Och ingen av dem syns!

Här har iaf SmåMyrorna klivit fram och även MyrKompis skymtar lite där bakom skimmelrumpan.

Så bär det av på en liten skrittur,

innan det är dags för lite allvar på banan.

Och har ni tänkt på.

Att den där förgjordade Prinsessan är med precis överallt och hela tiden!

Jag älskar...

...våra morgonpromenader.

MellanMyra och Herr Fux (Fjortonde tillbakablicken)

Sen vi kom hem till Sverige och inte längre har 'fri tillgång' till hästarna, så har SmåMyrorna och då ffa MellanMyra lagt manken till på riktigt, då det kommer till ridning.

Hon tillbringar så mycket tid hon bara kan på hästryggen och har gjort enorma framsteg.

Hon rider lika gärna ensam som med sällskap.

Och hon fullkomligt älskar att rida lektion. Men vad annat kan man vänta, då hon sitter på världens bästa häst och har världens bästa tränare att rida för!

Och vet ni vad.

Äntligen, äntlligen, äntligen,

så har det släppt.

Sketongen har lärt sig hoppa!

It don't matter...

...if you're black or white.

En av våra picknick-turer tidigare i höstas

där - som vanligt - både SmåMyror och hundar

far runt och leker

och upptäcker.

Men.

De KAN sitta still.

På kommando.

Åtminstone två av dem.

Polly vill också ha mat. (Trettonde tillbakablicken)

Men Fru Silversvart tänker visst inte dela med sig.

Varför köpa märgben...

...när man kan tappa korv i stubbe....?

Nu drar jag från stan

Jag har packat klart! Nästan. Bara det där lilla sista kvar, men det får jag ta efter att jag duschat... MyrMormor är också färdigpackad. Och Prinsessan med.

Inom nån timma eller så så dundrar MyrPappa in genom dörren. Vid kvart i fyra så ska vi på utvecklingssamtal med LillMyra och vid fem så åker MyrMormor, jag och Prinsessan på äventyr.

SmåMyrorna ska rumstrera med MyrPappa ända tills på söndag, och under tiden så passar MyrMormor och jag på att bo... i.... sommarstuga! Det snöar visst ute... hmmm.

Vi har fått låna grannstugan där jag har hästarna och vi ska bara vaaaara. Ingen tv, ingen telefon och inget internet. Ni förstår ju så härligt.

Fast det är klart. Helt isolerade kommer vi ju inte att vara. Mobilen funkar ju och det finns ju internet på gården. Så ni slipper mig inte helt.

Satt igår och skrev inlägg för resten av veckan, så ni kommer bli bombarderade härifrån med jämna mellanrum iaf, och sen så har jag ju Facebook på mobilen. Kan ju int' gå helt upp i rök, int'!

Ha en trevlig vecka!

Efter helgens vilda bravader

Kan ni gissa vad för tjat som MyrMormor får stålsätta sig emot?

Den vita har de döpt till Mango och den gråa till Alice.

MyrMormor sätter sin nya skinnsoffa i första hand och vill inte ens tänka tanken på vad en lite tissunge kan göra med den.

SmåMyror kör teamwork och arbetar målmedvetet för att kunna få henne på andra tankar.

Själv lutar jag mig bekvämt tillbaka. Det är ju varken mina möbler eller min lägenhet. Och i hemlighet är jag hopplöst förälskad i lilla Alice.

Man får inte...

...ha för långa tånaglar eller vara smutsig om fötterna, då man tränar judo. Det vet hon, min lilla judoka. Men det där med hur och var och varför.... det är vi inte riktigt lika överrens om.

Jag menar. På köksbordet. Iförd cykelhjälm...

??

I made it!

Jag tog mig igenom helgen. Och det gjorde också BagLady. Tror jag. Hon var iaf vid liv - och gott mod - då jag åkte hem igår kväll.

Jag hade som vanligt vilda diskussioner med mig framtida svärson. Han är en riktig liten skitstövel och får tom mig att tappa fattningen emellanåt. I lördags drev han med mig så BagLady kved av skratt och tårarna rann. När han kallade mig tant, så fräste jag att 'Passa dig du din lilla skit', hytte med näven och trodde jag satt med segern i hand. Då ler han stort, sätter händerna i sidorna och lägger huvudet på sned.

-Vaddå? Ska du hämta handväskan och slå mig med nu, eller??

Förgjordade onge, vad han ska få!

Jag ska bara... eh... ska bara.... komma på nåt!

På söndagmorgonen då BagLady och jag började ta oss ur sängen, så märkte vi att det bara var fem barn i huset. Två fattades!

Tur det var de två äldsta, så vi inte behövde få panik. Eller skulle vi ha fått det, kanske...? Vi hittade dem iaf i ena hundgården. Gosandes. Ja, med hunden, dårå!

Ut i skogen ska vi gå...

Håller på och packar ihop mig och SmåMyror för helgens äventyr. Min underbara väninna A är i Tyskland i helgen och hennes mor, sötaste BagLady herself, ska vara barnvakt där ute i skogen. Åt fem av barnen. De är mellan 4 och 9 år. Och jag tänkte som såhär, att fem eller sju ongar, det spelar väl ingen roll! Så därför ska vi dit och sova över.

Jag återkommer på måndag. Om jag är vid liv.

Sex ungar på en äppelgård... (tolfte tillbakablicken)

...får för sig att göra äppelmos.

Och nej. Ölen var inte deras. Faktiskt.

Om det bidde nåt äppelmos...?

Tja. Mos i all ära, dock mindre ätbart.

Men desto mer att städa.

Vardagsdramatik

Jag skar mig i fingret häromdagen. Det gjorde ont.

Jag hällde nagellacksremover i såret igår. Det gjorde ont.

Jag fläkte upp såret mot dragkedjan idag. Det gjorde ont.

Det var när vi stod och väntade på bussen för att åka till GammelMyrMormor.

-You're loosing too much blood, Mummy! flämtade MellanMyra ur sig, och halva bussen vände sig om. Jag log förläget och försökte se oberörd ut.

Innan vi kommit fram så hade jag blod på båda händerna, byxbenen, tröjärmen, sätet, golvet och halva Prinsessan.

Hur i hela h-vetet kan man ha så mycket blod i ett litet finger!? Logiskt sett borde det blöda mer var helst annars. Men inte då. Fingrarna ska vara värst.

Tätt följda av öronen. Men det har ju inget med det här att göra...

Med SmåMyror på hästryggen (Elfte tillbakablicken)

Ni vet ju att jag har varit lite sur på min mobilkamera.

Ni ska få fler bevis. Vi ger oss av tillbaka till den där lovely helgen i slutet av augusti.

Vi har precis suttit upp och skrittar lugnt och sakta ut från gården.

Då funkar det ju hyfat bra, måste jag säga.

Men.

Så kommer vi ut bland stubb och sten.

Och uppförsbackar.

Jisses, så suddigt.

Och då har jag - utan att skryta- riktigt bra balans på hästryggen. Det är alltså inte det att jag far runt helt okontrollerat. Jag sitter där jag sitter, det lovar jag er, även om det såklart rör på sig en del.

Tur då...

...att man kan ta lite motljus-bilder, och ta bort lite fokus från den dåliga skärpan i resten av bilden.

Men i de ljupa skogarna är det inte alltid solen når en.

Och här ser det ut som om Fru silversvart har spökhuvud!

Ganska skönt att vi är hemma igen, för nu är tom jag snurrig i bollen.