Vi hann med lite riddarspel tidigare i somras också. Långt ifrån första besöket för våran del, men alltid lika uppskattat, och speciellt då vädergudarna är vänligt inställda och står på samma sida som vi.
Den här häpplan fick mig att titta till en extra gång. Påminner lite smått om min egna underbara gamla arab.
Nästan lika snygg, tom!
'Hon med de korta armarna, på hästen med de långa benen'.
Ja, så presenterades det här paret. Alldeles underbar häst som mer än gärna hade fått tillhöra MyrStacken.
Förbannat jäkla skitsnygg, om jag får lov att säga så.
Och galet stor.
En vackring till.
Palominofärgen har alltid legat mig varmt om hjärtat,
så såklart suckade jag lite extra då det här paret partade loss på banan.
Och på sin fuskigt mysiga skimmel
så tog den här riddaren
hem dagens turnering.
Men den vackra palominon var inte långt efter.
Här står ettan och tvåan, i väntan på heder och ärevarv.
Och längtan efter mina egna riddarponnier (joråsåatte...) är fasligt påträngande. Kanske skulle jag vara med nästa år. Herr Fux och jag, liksom. Han skulle vara snabbast av alla. På väg därifrån!
3 kommentarer:
Det skulle jag faktiskt vilja se. Hör av dig om du nu skulle vara med... Tycker vi bloggläsare skall få rösta om det... sådetså
Jag vill också se din framfart på den banan!
De två hästarna som föll mig mest i smaken var skimmeln och palominon :-)
Att fånga ringar på pinne har jag försökt att göra sittande på en väldigt speciell nordsvensk valack... Jag hamnade i skogsslänten på andra sidan vägen, utan ring, eller under äppelträden, även där utan ring...
Det ser bara för skoj ut :) Och ja, jag vill se dig i full utrustning nästa år!!!
Kram
Skicka en kommentar