onsdag 16 september 2009

When will I hit rock bottom?

Jag föll så långt det gick, då jag fick dödsbudet i söndags.

Trodde jag.

Jag föll lika långt till igår, då dödsannonsen fanns att läsa i tidningen.

På lördag är det minnesstund och då får jag troligen reda på hur långt det överhuvudtaget går att falla. För sen måste det väl ändå vara stop, eller?

På söndag ska vi fira din födelsedag. Synd du inte kan vara med, det hade varit så mycket roligare då. Men då tänker jag banne mig inte falla mer. Då tänker jag - på allvar - ha börjat min klättring uppåt.

Vila i frid, du älskade lilla Morfar.

19 kommentarer:

whatthefuckdotcom sa...

åfy ¨fy åfy, Kramar i massor är skickade! Sköt om dig och klättra långsamt.. sorg ska inte bearbetas för snabbt

Kerstin sa...

Nä men tar de dåliga nyheterna aldrig slut för dig? Jag hoppas att du tar det försiktigt när du klättrar uppåt igen. Det tar sin tid sånt där. Skickar många varma kramar till dig.

Malde sa...

Lot's of hugs to you, my dear!

Glöm bara inte pappersnäsdukarna, raring.

Nu vill jag bara ha goda nyheter för alla Myror!

Kramar dig igen, vännen.

Annika sa...

Beklagar sorgen!

Hoppas minnesstunden blir vacker och minnesvärd och faktiskt hjälper lika mycket som den får allt att kännas verkligt.

kramar.

Kina sa...

Beklagar sorgen! Massor av varma tröst kramar skickas med ilfart.

Veronica sa...

Massor av kramar till dig Myra...

Kim M sa...

Kram på dig.
Min morfar begravdes förra veckan.
Han har det bra med mormor nu.

Sabina sa...

Men ååå Myragumman, vad ledsen jag blir.
Massor med massor med kramar.

segsliten sa...

Kram gumman! Det kan nog bli en hel del fallande ett tag framöver. Sen går det uppåt igen. Och sen faller du - en känslomässig berg och dalbana.
Jag kan fortfarande gråta och få hugg i hjärttrakten när jag tänker på min morfar, och han dog inte precis igår, utan för tio år sedan.

Kram ♥

Myrmonster sa...

*håller handen* Han fattas oss. Så är det bara. Bättre än så blir man inte,men det är lättare att låta bli att falla om man lutar sig mot varandra. Så det gör vi. Kram.

Stef sa...

Skickar massor av kramar!!!! Snart kan du börja klättra uppåt igen Myra lilla. Jag kunde inte vara med på min farfars ceremoni eftersom han bodde i ett annat land, så ta vara på den stunden till att minnas och ta farväl tillsammans. Vet att det är jättejobbigt men du är stark vännen!

kramar

Anonym sa...

Det är inte mycket man kan säga i ett sånt här läge. Skickar över en massa stora kramar.
Bibbi

♥ Pernill@ sa...

Man faller...
Sen börjar klättringen uppåt och den är tuff....
Det finns inga tröstande ord.
Ingenting som hjälper.
Jag vet......
Men man måste minnas de goda sakerna.
Vårda dem...
Det är minnena som får personen att leva vidare.

Miss B sa...

Kramar om Myra...
B

Cecilia/svengland sa...

Hoppas allt går bra med minnes stunden etc! Jag rasade också ihop ett tag när min morfar dog för 1 1/2 år sen....Kram på dig!
P.S Kan du skicka en ny inbjudan till ig till din lösenords-skyddade blogg? Min har gått ut....

Fresia sa...

Oj vad tråkigt, stackars er.
Skickar varma kramar

The Hanssons sa...

puss och kram

Nathalie sa...

*kramar om*

MissyElliot sa...

Massa kramar. Hoppas att firandet av födelsedagen blev ok, trots att födelsedagsbarnet inte kunde vara med in person. Men han satt säkert på ett moln däruppe och var med er hela tiden ändå...
*kramar om igen*

Shit, vad jag babblar om;