Tänkte tom att jag kunde dela med mig lite. Av en av de absolut roligaste händelserna under hans sista år:
Det var ett himlans liv vid puben nedanför GammelMyrMorfars och GammelMyrMormors lägenhet för ett tag sedan. Ett sådant liv så att GammelMyrMorfar efter ett tag bestämde sig för att sticka ut huvudet genom köksfönstret och tjuvkika lite.
Det skulle han inte ha gjort.
Tanten i lägenheten ovanför tyckte också det var ett himlans liv, och öppnade även hon köksfönstret. Men inte för att tjuvkika lite, utan för att kasta ut en hel skurhink med vatten!
Som en dränkt katt drog GammelMyrMorfar raskt in huvudet - och fnittrandes och muttrandes, så kilade han in i badrummet och torkade av sig. Alltmedan GammelMyrMormor undrade 'vad i hela friden det var som försiggick'.
Detta kunde varit slutet på det hela, skulle man ju kunna tro. Men nyfikenheten om hur blöta de där nere på gatan hade blivit, fick GammelMyrMorfar att återigen sticka ut huvudet genom köksfönstret.
Det... eh... Det skulle han inte ha gjort.
För under samma tid som det tagit honom att torka av sig, så hade tanten ovanför hunnit fylla på skurhinken med nytt vatten...
Och hela scenariot upprepade sig en gång till!
Med vattnet drypandes från huvudet så for GammelMyrMorfar återigen in i badrummet. Och han hade nu fått nog av utelivet och gick och satte sig i soffan istället. Men både han och GammelMyrMormor hade fått sig ett gott skratt iaf.
Veckan efter var det återigen ett himlans liv utanför puben. GammelMyrMorfar deklarerade bestämt att han minsann inte alls tänkte sticka ut huvudet och kika. De fick väsnas bäst de ville där nere på gatan. Då log GammelMyrMormor och traskade ut i köket för att tjuvkika lite.
Och mycket riktigt. Det skulle hon såklart inte ha gjort.
Någon kalldusch fick hon sig inte, men däremot vänder sig ett par av partynissarna uppåt och vrålar i högan sky att:
-Glo du, kärringdjävel, men kasta för fan inget vatten på oss!!!
Och med sådana minnen så förstår ni ju att tom jag har svårt att vara ledsen då jag tänker på morfar.
8 kommentarer:
Vilken underbar historia. Jag sitter med ett leende på läpparna och ser hela situationen framför mig. Underbart! Jag kände inte ens mannen men det här kommer jag inte att glömma. Så då förstår jag att ni har många fina minnen att glädjas åt. :)
Ha en fin dag.
Och där landade halva korgonkaffet på datorn......
Kram B
Fantastiskt...det är just såna minnen man ska vårda ömt!
Jag miste min älskade farmor för 8 år sen och jag saknar henne ännu. På ett annat sätt nu än då, men det finns där.
Den första tiden efter att hon gått bort så fick jag ständigt kämpa med impulsen att gå till telefonen och ringa henne för att prata bort en stund. Det hade jag ju gjort flera gånger i veckan i hela mitt liv.
Efterhand är det dom ljusa minnena som finns kvar!
Hang in there!!
Kanon! Fler sådana?! Ett ypperligt sätt att bearbeta sorgen. Och han hade gillat det! *kram*
Det är så man ska komma ihåg dom!! Jag saknar fortfarande min morfar något fruktansvärt ibland, fastän det nu är snart 2 år sedan han gick bort. Men det är de roliga minnena man ska komma ihåg!!! Kram!
Härligt minne! Underbart! *skrattar gott med er*
Mera sådana minnen önskar jag er
:-)
Det var ju faktiskt otroligt roligt=)
HAhhhahahaaa..
Häliga minnen, sådana som man alltid kommer att komma ihåg. LOVELI:)
Kraaaaaaaaaaaaaaam
Haha.
Och ja, det finns kvar fastän det inte finns kvar.
Jag vet jag vet.
Skicka en kommentar