Control - Alt - Delete

Det händer så mycket nu och jag har så mycket att blogga om så jag vet knappt var jag ska ta vägen. Det kliar rejält i fingrarna.

Men.

Jag är sur också. Lite lagom irriterat sur.

För jag har tagit maaaassor med bilder. Tar bilder nästan varje dag och har blogginläggen mer eller mindre färdiga i huvudet. Så kommer jag hem, och lägger in bilderna i albumen på datorn. Så långt är allt ok. Det är sen tjurar jag ihop.
Bilderna hamnar såklart på Macen och den får ju inte vara med och dela på nätet än. Jag måste alltså byta sedan och blogga från MyrMormors pc, vilken är alldeles för seg och tråkig för att kunna proppas full av bilder. Jag inser motvilligt att jag måste skriva inläggen utan bilder, och då försvinner både ork, fantasi och skrivklåda. Jag tjurar ihop, helt enkelt.

Men J är ledig i veckan och har lovat att hjälpa mig få ordning på allt det trådlösa. Så det vore väl attan om jag inte skulle kunna bombardera er med bilder och inlägg snart.

Tills dess tjurar jag vidare. Av ren princip.

Lite kort

Fre, lö, sö:
Hästar, hästar, hästar, ridning, grillning, kräftfiske, party med Scotts på scen (och vi hamnade på deras blogg...), dans, skratt, mera skratt, drinkar, dans igen, nattlig skogspromenad med endast pannlampa och gott humör som ledljus.

Endast sö: Hästar ridning, hästar, hästar. Åka hem. Bussen gick inte som sagt. Skulle missa tåget. Ingen kunde köra, alla var bakis, utan bil eller bortresta. Behövde boka om biljetterna. Dåligt batteri på mobilen. Kalas att passa. Nästa tåg fullbokat. Såg helt enkelt till att få åka med ändå. Fick sitta på resväskan, medan Prinsessan och SmåMyrorna sov på golvet. Kom i tid till kalaset. Hann tom duscha innan.

Nöjda, övertrötta SmåMyror sover redan och nu ska jag göra detsamma. I morgon ska jag utveckla en massa. Stay tuned!

Jag ska andas extra lugnt i helgen

Saknar mina hästar och dagliga ridturer så jag tror jag blir tokig. Det går ju inte leva helt normalt utan dem. Hur mycket annat jag än har som tar min tid så känner jag mig bara halv.

Saknar J's och mina långturer. Saknar J. Saknar hästarna. Saknar naturen. Saknar upplevelserna. Saaaknar.

Men om tre timmar. Då sitter SmåMyrorna, jag och Prinsessan på tåget. På väg mot hästarna. Och snart kommer jag må så himlans mycket bättre igen.

Måste bara packa också. Har ju inte ens börjat än...

She made my day. Week. And month.

Telefonen ringde och det var underbara E som sa att jag hade fem minuter på mig att infinna mig ute på gården. Jag kastade genast över ansvaret av SmåMyror och Prinsessa på MyrMormor och sedan rusade jag ut och hoppade in i bilen där E redan satt och väntade.
Sötaste P - min tidigare bonus-lillasyster - är hemma och hälsar på mamsen och hon hade mä-hä-hängder med kläder, skor och väskor med sig som hon skulle rensa ur, och ni kan ju förstå hur roligt jag hade då vi har mer eller mindre exakt samma storlek på allt. I went a bit bonkers, to put it mildly.
Både sniken, gniden och girig kände jag mig allt, men efter lite bestämd övertalning från både E och P så var jag inte ett dugg motsträvig till att tacka och ta emot. Hon har klädsmak, den tjejen! Och jag har lyckligt fördubblat min garderob.

Tusen miljoners tack, Pillan. You're priceless! Och om inget ändras, så slår vi klackarna i taket nästa vecka, eller hur! :)

The step is taken

Hämtade SmåMyror efter skolan, lagade mat och inväntade GammelMyrMormor som skulle kika förbi en sväng.
När MyrMormor kom hem så hann hon inte mer än in och vända innan vi galopperade iväg till bussen. MellanMyra hängde med GammelMyrMormor hem medan resten av oss åkte till judon. Och minsann, om inte LillMyra var på mattan! Underbara tränare säger jag bara, till att få henne att känna sig som hemma. Fasligt annorlunda träning, men hon sken som en sol mest hela tiden. Förutom då hon inte riktigt förstod vad det var frågan om, vill säga. Tur vi är många som kan engelska.
Och för att göra kvällens träning till den bästa på bra länge, så fick LillMyra - under hälsningen före och efter passet - inta platsen för den som är högst graderad i gruppen! Hon sken som sagt i kapp med färgen på bältet.

Kärleksförklaringar. På eget vis.

Kommer ni ihåg min snabbt attackerande - men tack o lov kortvariga - joggingsjuka?
Well, ryktet har spridit sig ända bort till den där vackra kustbyn i södra Wales, hem till J som red Fru Silversvart med mig i drygt tre års tid, och hon verkar lite smått chockad;

Jogging????? you???? I didn't know that you could go faster than a walk, better be careful or you might end up healthy or something. I always hated jogging, but now that I am ELDERLY I dont feel guilty about not doing it.

I seem to have spent the weekend cooking and baking and visiting people, you would love the cheesecake that I have made to take with us today, oh I forgot, you cant eat things like that because you are being healthy, never mind, when you get back to riding you can have a slice.

Jag funderar också på om hon möjligen hakade upp sig på att jag kallade henne gammal och lat i mitt mail...?

Så på det här;

I wish this flippin rain would stop we will be growing webbed feet before long, just want a bit of sunshine before the winter comes again. What is the weather like with you, please don't tell me you are having lots of sunshine or I will be really fed up.

Svarade jag såklart att vi har haft hur mycket soliga dagar som helst. För visst har vi väl det!? :)

Dumförklarad

Reaktionerna jag får från andra då detta kommer på tal är allt från asgarv till suckar, från hysteriskt fnitter till stora ögon och hakan i golvet, från leenden till total dumförklaring.

Nån mer där ute måste väl ha kommit på denna brilljanta idén som borde göra vem som helst glad.

Är det verkligen bara jag i hela världshistorien som bjudit familjen på skalade blåbär...!?

Huset fullt

Inatt har det varit nästan fullbokat hos Hotell MyrMormor. StorMyra med kompis ringde igår och frågade om de kunde sova över då bussarna passade dåligt till dagens tidiga skoltripp. Såklart, sa jag, inga problem. Och så bäddade MyrMormor snällt iordning i soffan, men bokade bestämt in sig i badrummet vid halv sju på morgonen, för där ville hon minsann både ha första tjing och få vara ifred.



TomasR skrev häromdagen i sin kommentar såhär:

MyrMormor har inte en blogg hon med? Vore intressant att se hennes vinkling av ditt liv hos henne.

:)



Är det fler som undrar hur hon har det? Hur hon tänker? Och hur hon ställer sig till saker och ting?
Egen blogg lär hon inte skaffa sig, men kanske hon kan få en fredagsspalt hos mig. Eller frågestund. Eller vad som helst. Vad tycker ni? Ska vi bestämma något åt henne?
Förslag emottages tacksamt, så klubbar vi något senare i veckan. Deal!?

Hahahaaa, du MyrMormor. Gear up!

Vilja men inte våga

Det var första judoträningen igår, och LillMyra och jag for iväg för att träna. Ja, inte jag, då, men LillMyra.

Men vad händer, tror ni.
Jo, den lilla virvelvinden LillMyra drabbas av plötsligt skräck, där blygheten tar över och hon fullkomligt vägrar gå på mattan.
Lite ovan vid situationen var jag allt, men tog det hela med ro och satte mig i soffan med henne och tittade på istället. Hon mjuknar snart, tänkte jag, och det tänkte tränarna också. Men icke då. Tre gånger var ena tränaren uppe och frågade om hon skulle hänga på, men LillMyra skakade sakta på huvudet.
Och hon var så frustrerad så hon höll på att dö. Hon ville så himlans gärna upp och träna men vågade inte då hon inte kände igen rutinen på varken uppvärmning eller träning. Dessutom tyckte hon de svenska orden var svåra, och ville de skulle prata japanska eller engelska. Så hon satt uppkurad i hörnet av soffan, med judogin uppdragen till näsan och tårar i ögonen, och tittade på. Och önskade att hon var med.

Efter träningen kom tränarna och satte sig med oss i soffan, och pratade länge med både mig och LillMyra, så på onsdag ska vi dit igen, och då har hon bestämt att hon ska upp på mattan.

Kan nu alla bara hjälpa till att hålla tummarna för att det kommer lite tjejer i hennes egen storlek då också. Hon tycker det är lite jobbigt att 'brotta ner stora killar hela tiden'.




Det finns ett skyddat inlägg.

Veckovill och åldersskillnader

Prinsessan har träningsvärk idag och går stelt och konstigt. Sånt tempo var det på henne i helgen.
MyrMormor höll på att komma försent till jobbet i morse. Sånt tempo var det på henne i helgen.
Jag har bara fått hälften gjort av det jag hade planerat idag. Sånt tempo var det på mig i helgen.
SmåMyror vägrade komma hem efter skolan utan skulle - fulla av energi - cykla till lekplatsen. Har de helg än, eller....?

Söndagstripp

Och idag är vi nio personer och tre hundar som ska ut och plocka blåbär, hallon, kantareller och allt vad vi nu kan tänkas hitta. Vi ska ha med oss fikakorg också.
Vi ska träffas vid Konsum om 50 minuter. MyrMormor organiserar och planerar. SmåMyrorna är färdiga och rastlösa. Jag sitter och bloggar.
Tycker det är en ganska ok uppdelning faktiskt.

Lördagstripp

Idag tog MyrMorbror, jag och LillMyra bilen och letade oss iväg till Värnamo och vidare ända hem till sötaste Missy Elliot. Där bjöds det på glass och kaffe. Och saft till mig och barnen. Jag undrar just om/när jag kommer bli stor...?
Innan vi åkte hem igen så packade vi in LillMyras nya cykel i bilen. Lyckan är stor, då de numera slipper slåss om MellanMyras cykel, och TACK Missy, för all din hjälp!

Nu går bussen om 40 minuter och grillkväll hos bekanta stundar. Please pray for sunshine!

Okristligt tidigt

Det var trevligt besök, vin, chips, godis, film och Uno. Och saft till barnen.
Högt i tak, många skratt och ganska sent. Även för barnen.

Kvart över nio har jag redan hunnit gå på promenad med Prinsessan, spelat basket med SmåMyrorna, ätit frukost och svarat på frågan;
-Om man lägger 300 daggmaskar på rad - hur många människor får det plats då?

Vad skulle ni ha svarat...?

Tur eller tur?

Jaa, det vet jag inte än, men en liten gnista hopp har tänts.

-Du vet bortanför sista husen där. sa jag till MyrMormor och pekade.
-Jodå. på ett ungefär. svarade hon.
-Där skulle jag vilja ha hästarna. Jag ska fasen gå dit och kolla läget.
-Jaha du. Bara sådär?
-Jaa, bara sådär. Det ligger bra och jag har fått för mig att det är där jag vill ha dem. De har inga djur på gården, det är en alldeles lagom stor hage brevid ladan och allt står tomt och outnyttjat. Jag ska ta mod till mig och fråga.

Så for jag runt lite på nätet för att kolla upp vad stället kunde tänkas heta och om man kunde lista ut något telefonnummer eller så. Och vad hittar jag då, tror ni!?

Jo, gården efter den jag har spanat in.
Där.
Där dräller det av Islandshästar!

Myra is on a mission!

Lets speak swenglish. It's more fun that way.

-Jag är ju också lite nervös, vet du. sa jag i går innan skolan ett tröstande försök till MellanMyra. ' Tänk om jag inte kommer överrens med de andra mammorna! '
MellanMyra tittade förvånat upp och jag riktigt såg hur tankarna for.
-Och tänk på mormor då, som ska med LillMyra. Tänk om hon inte kommer överrens med nån? Det kanske inte ens finns nån annan mormor där!
-Va? sa MyrMormor och låtsades var förskräckt. ' Tror du inte det kommer vara andra mormödrar där? '
-Vad sa du!? utbrast MellanMyra och spärrade chockat upp ögonen.
-Om det kommer finnas fler mormödrar i skolan. upprepade MyrMormor.
MellanMyra andades lättad ut.
- Det lät som om du sa nan-murderers!

10 kilo lättare

Det var en ganska tystlåten MellanMyra, men desto bubbligare LillMyra, som gick till skolan idag. Och en fasligt bestämd MyrMormor. Hon tog inte alls morgonens skämt - om att hon inte behövde följa med - med något direkt tillötesgående leende, utan blängde snarare så jag knappt vågade andas under resten av frukosten. Jag förstår inte... Hon har kraftiga brister i humorfacket, tror jag minsann.

Men säg den glädje som varar för evigt. Moahahaaa.
Klockan nio var det samling i respektive klassrum, och kvart i tio var LillMyra så varm i kläderna att hon tyckte MyrMormor kunde gå hem till Prinsessan...

Själv fick jag hålla MellanMyra sällskap ända fram till lunch, och knappt gå hem då heller, och det har jag påpekat flera gånger idag. Lite ska hon väl tåla, MyrMormor'n!

Klockan ett var det iaf en stolt - och återigen en bestämd - MyrMormor, med Prinsessa i koppel, som stod utanför grindarna till skolan och tog emot två hoppandes och skuttandes små SmåMyror. Båda två har funnit nya kompisar och ser faktiskt fram emot morgondagen.

Das MyrMamma kan äntligen andas ut!

Skolstart

Imorgon smäller det. Svensk skolstartspremiär för SmåMyrorna. Och för mig. Och på ett sätt för MyrMormor. Hon har tagit ledigt från jobbet och är fasligt bestämd i sitt beslut att följa med.

Det är nästan lika viktigt för MyrMormor som för mig, att få vara på plats första dagen i den nya skolan. För vet ni... Hon har missat en skolstart, och det grämer henne fortfarande. Jag får det kastat i ansiktet både titt å tätt. Hon är en långsint jäkel!

För, ser ni, när vi precis hade flyttat och jag skulle börja ettan i min nya skola, så hade söta MyrMormor tagit ledigt från jobbet. Klart hon skulle följa sin dotter till skolan. Allt var ju nytt, och såklart att jag behövde henne där. Eller...?

MyrMormor gick upp på morgonen och gjorde sig iordning tillsammans med mig och när det så var dag att sätta på sig skorna så gjorde såklart hon det också. Men då protesterade jag. Vilt.

Och vann diskussionen.

Alldeles ensam spatserade jag den knappa kilometern till min nya skola och stackars MyrMormor stod - troligen än mer - ensam kvar i hallen och undrade vad hon nu skulle hitta på resten av dagen.

Vad hon fördrev tiden med, vet jag inte än i dag, men då det borde vara dags för mig att komma hem igen och så inte var fallet, så började hon bli orolig. Rejält orolig.
Min mobil kunde hon ju inte ringa, för den fick jag först en tio år senare, och inte vågade hon lämna huset heller, om jag nu skulle dyka upp. Så där satt hon (vandrade, snarare, kan jag misstänka) och visste varken ut eller in.

Då jag så slutligen äntrade dörren så möttes jag av en ganska hysterisk mor, som på ett relativt fint sätt undrade var i h-vete jag hade hållt hus. Och jag svarade lugnt att då jag ändå var i skolan på inskolning så passade jag på att gå till fritids och inskolas också, för där skulle jag ju ändå gå då hon började jobba igen....

MyrMormor kommer inte missa morgonens skolstart för allt i världen. That I can promise!






Det finns ett skyddat inlägg.

En skopa allvar

Har klurat ända sedan i går morse på om jag ska skriva det här eller inte. Jag brukar tiga ihjäl trollen, det funkar oftast bäst, men ibland.... Ibland så klivs det lite väl mycket över gränsen, och då kan inte ens jag hålla tyst.

Jag är inte arg. Inte alls. Iaf inte än. Men däremot fasligt förundrad över hur du är funtad. Och jag undrar stilla om du nu är sådär lite extra stolt över dig själv...? Eller om du kommer skämmas ögonen ur dig då du inser att vi vet? Vilket jag faktiskt hoppas på, för det tyder väl isf på åtminstone en liten uns vett och insikt.

Du hade lite tråkigt i lördags natt, förstår jag. Eller allmänt hjärnsläpp bara, kanske.
Var det planerat sen ett tag, eller var det bara tillfället som gjorde att du slog till?

Lite intressant är det iaf att följa dig i din framfart. Både vad du har gjort, och var du vid tillfället befann dig. Loggar och koordinater är bra, serru.

Du har varit inne här på bloggen - vilket såklart inte var några svårigheter då den ligger öppen.
Du har försökt ta dig in på den låsta bloggen - vilket var lite krångligare, va.
Du har försökt komma in på min mail - så långt att säkerhetssystemet ryckte in och stängde kontot i väntan på svar från mig om det skulle öppnas igen eller inte.
Du har försökt komma in på MyrPappas mail- så samma sak hände som på min mail.

Du har tänkt till lite, det ger jag dig en gnutta kredit för, men det hjälpte inte så långt, eller hur! I sista änden tänkte du inte tillräckligt långt, och vann inte ett skit på det själv, utan gav bara oss än mer försprång då det kommer till säkerhet, lösenord och annat. MyrPappa har alltför många år inom yrket och sitter på för tok för mycket kunskap för att inte kunna förhindra sådana här pinsamt onödiga barnsligheter. Och vi pratar med varandra, han och jag, det vet du. Och vi kommer så göra i framtiden också.

Nu är bara frågan hur vi ska gå vidare. Vad tycker du?
Jag är inte dummare än att jag förstår att du letar efter svar eller annan information, men vet du vad; det får man bara om man frågar! Så ring gärna. Eller maila. Till vem som helst av oss. Eller kan du inte med det?

Jag är öppen för - och ser på ett sätt fram emot - att höra din förklaring och ursäkt, för det är väl det minsta du kan ge oss, och sedan ska jag inte be om mer. Men frågan är väl om du är rakryggad nog!? Du kanske tycker det vore enklast att bara fortsätta som vanligt, och låtsas som om ingenting har hänt?

Jag ger dig valet. Bollen ligger hos dig. Jag är tom ganska tålmodig, och kan tänka mig vänta ett tag, tills du tänkt ut hur du ska lägga fram det.
Men respekt, det får man inte förrän man står för sina handlingar. Och tills dess har du inte mycket tillit från mitt håll, det lovar jag dig...

Snoppaffären

Vi skulle bara 'pipa in' på Willy's då vi var på väg hem efter långrundan med SmåMyror och Prinsessa. Inget konstigt med det.
Men då LillMyra läste skylten och såg vad affären hette så gjorde hon stora ögon och utbrast generat;
-Willies!!??

Sen kunde varken MyrMormor eller jag sköta oss, utan gick mest och fnittrade och kunde knappt titta på varandra utan att bryta ihop.
För tänk va. Vi har varit och handlat i snoppaffären. Hela tre generationer. Tillsammans.

Vad har ni för familjeaktiviteter såhär på söndagseftermiddagarna...?

Annars kan man alltid...

... - straxt före midnatt, ungefär - dra en röd sovsäck över huvudet, stimma upp Prinsessan så hon jagar en och sedan skrika så det hörs vida kring i de mörka skogarna;
-I'm Little Red Riding Hood. Save me from the wooooolf!

Ja. Om man är MellanMyra, vill säga.
Och ute och campar.

Skam den som ger sig

Igår firades MellanMyra med grillning, paket och tårta. Vädergudarna lekte lite med oss, men med grillstad under tak så var det inte hela världen, och även mitt under värsta skurarna så var humöret hos alla inbjudna på topp.

Och visst hade jag lyckats! Få tag på en cykel alltså, och den hämtades upp och MellanMyra fick cykla hela vägen hem till MyrMormor. Lite läskigt var det allt, att gå från på tok för liten.... erm... 20" tror jag, till en i något största laget 26"-are, men då hon vaknade vid halv sex i morse så väckte hon mig och talade vänligt men bestämt om att Prinsessan minsann behövde ut och kissa och vad vore väl då bättre än om hon följde med på sin nya cykel!?

Tja... vad hade jag att säga om det? Det var ju bara att sträcka på sig, kravla sig upp ur varma sköna sängen och försöka gnugga sömnen ur ögonen. Men det är klart; efter en hutt Blutsaft så for jag ju fram med fjäderlätta steg under hela morgonrundan.

Typ, va.

Bluttan blä

Jag vet vad det kommer ifrån, det där Bluttan Blä. Det är en klockren förkortning av 'Blutsaft är blä', för är det något som Blutsaft är så är det blääää.
MyrMormor spenderade hela 604.50 på hälsokosten häromdagen, med intuitionen att få oss lite pigga och alerta såhär med skolstart och höstkänning runt knuten. Efter konsultation med hälsokostrådgivaren så blev jag rekommenderad denna Blutsaft, i kombination med vitamintabletter, varav Blutsaften ska räcka i hela 45 långa dagar och tabletterna i 90. Låter väl kanon, om det nu medför att man blir lite piggare om dagarna... men fifan vad det smakar! Jag håller på att dö varenda morgon. Jag kommer snart inte våga gå upp. Blää, säger jag bara, bluttan blä. På riktigt.

Funderar på att göra två flugor på smällen. Om jag överdoserar den förgjordade Blutsaften, så tar den dels slut fortare och så kanske jag dessutom skuttar runt som värsta duracellkaninen. Kan knappt bli bättre ju, eller vad tror ni!?

Jag har inte råååd

Att det ska vara så förgjordat svårt att hitta ett par vettiga cyklar till mina SmåMyror! Jag tänker inte betala mellan 3000 och 7000 kronor styck. Glöm det. De kommer ju ändå växa ur dem på bara ett par år eller så.

Jag tänker köpa begagnat.
Någon som har en cykel eller två på lager?



Det finns föresten ett skyddat inlägg.

Tomare än tomast

Joo, så tomt är det. Minsann.
Har ni haft det så tomt nångång?

MyrPappa landade i Sverige idag på morgonen och har precis varit och hämtat SmåMyrorna för ett par dagar hos vänner och MyrFarmor. Jag kommer inte få se dem förrän på torsdag igen, då vi ska fira MellanMyra. Fattar inte att hon blir tio. TIO.
Ärligt. Visst måste barn fylla år både två och tre gånger om året! Jag menar, hur skulle det annars gå ihop sig? Hmm. Ta fram papper och penna och sätt igång tankeverksamheten, för det här får ni fan hjälpa mig med, serrni. Ni får doing the matte åt mig.

Jag vet med bestämdhet att jag var 23 då jag fick mitt första barn, och det för att min mor var 23 då hon fick sin första (mig) och hennes mor 23 då hon fick sin första. Inget att orda om där, alltså. (Ska vi ha vadslagning om vad MellanMyra gör då hon fyller 23...?)
Men. Och lyssna noga nu.
Jag motsäger mig å det bestämdaste att jag skulle ha firat tio födelsedagar sedan dess! Jag är inte en dag över 25. En bra dag eventuellt 28. Och det går ju inte riktigt ihop utan är krångligt så man blir gråhårig. Ja inte jag då, men andra kanske. De äldre, liksom.

Så nååå. Vad kommer ni fram till?
Under tiden så åker jag och letar föllsedagspressisar...

Lite som julafton

Sötaste StorMyra rensade garderoben och hade med sig en hel kasse kläder till mig. Jag har lyckligt manekängat här på morgonen, och allt passade. Kunde inte bli bättre.
Jag tror nog minsann att just tonåringar har en större förståelse för det där med att inte ha alla sina kläder med sig... :D

Blues, böcker och blandat

MyrMormor bjöd ut mig igår. Vi åkte båt en himlans bit och landade efter dryga timmen på Visingsö, där det var liveband i folkparken. Först ett coverband och sedan Roffe Wikström. Jag kunde väl max två låtar jag, men lika roligt var det för det och jag träffade på en hel del gamla bekantingar till både mig och mor min, och kvällen gick på tok för fort.
StorMyra och hennes kompis satt hemma med SmåMyrorna och då MyrMormor och jag kom indrullandes vid tresnåret så sov alla fyra ihopklämda i våningsängen i lillarummet. Jag fattar då inte hur de fick plats, men drog mig tyst och snällt tillbaka och landade för natten i soffan istället.

MyrMormor har farit på äventyr med lillebror och mostrar och alla fyra flickorna här har precis gått iväg för att bada. Själv ska jag ta en kissrunda runt kvarteret med Prinsessan, och sedan ska jag placera mig på en filt på gården och läsa. Har fått låna Lotta Thells serie 'Utan en tanke', 'I skuggan av värmen', 'Bortom ljus och mörker', ' Kärleksbarn' och För kärleks skull'. Hört mycket bra om dessa böcker. Någon som läst??

Från alvedon till kräfta

SmåMyrorna och jag åkte med BagLady ut till undebara A och tillbringade hela dagen vid sjön. Nästan, iaf. A och jag hann iväg och titta på två eventuella MyrStackar också, men förutom det så satt vi mestadels på varsin plaststol ute i vattnet och plaskade med fötterna, medan alla ongarna for omkring som de tokar de är.
Och trots dessa sju vildar - yngsta snart fyra och äldsta (i form av MellanMyra) tio nästa vecka - så hade vi nog en av årets lugnaste och mest karaktäristiska sommardagar. Som svensk sommar sig bör, helt enkelt, och det var något jag verkligen behövde.

Idag är jag dock lite efterklok och kunde ju önskat att tankeverksamheten hade fungerat något bättre under gårdagen och fått mig att tillbringa åtminstone liiite tid i skuggan...

Myras morgonhumor

Jag såg på långt håll hur han spanade in än Prinsessan än mig. 'Here we go again' tänkte jag för mig själv. Och mycket riktigt.

Gammal man: Vi har varit grannar!
Myra: Jasså. När kan det ha varit.
Gammal man: Jodå, för inte så länge sedan. Därborta.
Myra: Det kan jag inte påminna mig om.
Gammal man: Du har en släkting som är polis.
Myra: Nää. Däremot drogmissbrukare.
Gammal man: Hoppsan då. Men snyggt par är ni iaf. sa han med en nick mot Prinsessan, innan han knatade vidare så fort käppen tillät honom.


Det finns ett skyddat inlägg.

Skratta åt och skratta med

MellanMyra, MyrMormor och jag låg dubbelvikta vid matbordet och skrattade så vi kiknade åt LillMyra, som som vanligt inte hade ett uns allvar i kroppen.
-Lilla älskade du. lyckades jag få fram mellan skrattattackerna. 'Skrattar vi åt dig nu igen.'

...vilket fick MyrMormor att tänka till, dra efter andan och så allvarligt som möjligt säga;
-Jaa, det vet ni väl. Att man aldrig ska skratta åt någon annan! Man får skratta med andra, men inte åt.

...vilket fick MellanMyra att lägga huvudet på sned, sätta armarna i sidorna och tydligt säga;
Well, Nan. You don't have to come here and tell us all the basics, you know.

Osynlig?

Jag har mött granntanten tre gånger utan att så mycket som fått ett litet hej, eller ens en liten blick.
Idag hade jag Prinsessan med mig och jisses så hon babblade på. Inte Prinsessan utan granntanten, dårå.
Jag har världens vackraste hund och det var länge sedan vi sågs och SmåMyrorna hade vuxit och det var hemskt vad lik jag var MyrMormor och jag vet inte vad.
Nu återstår att se om hon ser mig utan hund också...



Det finns ett skyddat inlägg.

Slut på lantlivet. För den här gången.

Från de djupa skogarna tillbaka till asfalten igen. Trevligt och tråkigt. Kunde stannat lääänge till men samtidigt var det skönt att komma hem igen också. Med vetskapen om att vi kan åka dit närhelst vi vill så känns det inte alltför svårt att inte ha hästarna runt egna hörnet längre, men visst är det en enorm skillnad då jag är van att ha dem på heltid sen många, många år tillbaka.

Och jag kan inte skryta med att jag är nån vidare bra stadsmänniska. Inte ett dugg. Så om någon hittar den där lilla röda stugan på landet, den med ett par hektar mark, närhet till badsjö och milsvida ridvägar, gärna med närhet till skola, mataffär och bussförbindelser..., tja, då kan ni väl säga till helt enkelt. Men det tror jag vi har pratat om förr, va.