tisdag 4 augusti 2009

Osynlig?

Jag har mött granntanten tre gånger utan att så mycket som fått ett litet hej, eller ens en liten blick.
Idag hade jag Prinsessan med mig och jisses så hon babblade på. Inte Prinsessan utan granntanten, dårå.
Jag har världens vackraste hund och det var länge sedan vi sågs och SmåMyrorna hade vuxit och det var hemskt vad lik jag var MyrMormor och jag vet inte vad.
Nu återstår att se om hon ser mig utan hund också...



Det finns ett skyddat inlägg.

7 kommentarer:

Livet på Citronodlingen sa...

haha, ja, jättelänge sen ni sågs... Ser fram emot ytterligare rapporter :O)

Kerstin sa...

Haha, ja det är väl svensken i ett nötskal. De ser inte människor de möter, bara djuren. ;)
Må så gott.

Malde sa...

Tur att prinsessan var med så även lilla du syntes till slut ;-)

Kramar!

Unknown sa...

Äsch, hon vet ju bara det vi alla vet. pratar man med dig hamnar man här. Vilket du nu bevisat.

Annika sa...

Hundar är bra för att möta folk lite varstans tycker jag.

Men man kunde tycka att folk kunde hälsa på grannas även utan hund...welcome to Sweden!

Kina sa...

Ha ha ja barn och djur kan ha den inverkan på folk annars är man ofta osynlig. Om man inte gör nåt fel vill säga.

Tänkte bara sa...

Du får väl gläfsa lite.

Shit, vad jag babblar om;